Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En halfherre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
141
nya bror, ty det riktigt stack till, när jag kastade mig
på dig.»
»Och du måste sannerligen vara ett stort vinfat,
åtminstone kändes du tung som alla världenes synder.
Men om du går rätt fram genom salen här utanför, så
kommer du till ditt rum. Kanske du vill ha ljus?»
»Nej, för fan, bror lille! Det vore att fördärfva
alltsamman. Vi vilja spara oss det oskattbara nöjet
att se hvarandras respektive fysionomier tills i morgon.
Emellertid kunna vi med fullt skäl kalla vår
bekantskap och vårt brorskap för »mörksens gärningar». God
natt nu, min gamle vän, och Gud gifve, att mitt arma
skrof lyckligen och väl vore anländt till
destinationsorten och låge tryggt för ankar l»
Han stultade nu af, och sedan jag från salen hört
åtskilligt buller af stolar och bord, förmodligen
förorsakade af farkostens slingringar, blef det ändtligen tyst,
hvaraf jag slöt, att han lyckligen uppnått hamnen.
Af hvad jag emellertid hört, om än icke sett, kunde
jag sluta, att min nya kamrat måste vara en lustig ture.
I hans röst hade det dessutom legat någonting så på
samma gång muntert, manligt och trohjärtadt, att jag
verkligen kände en viss längtan efter morgondagen för
att då få fortsätta vår under så löjliga
omständigheter började bekantskap. Under dessa tankar föll jag
ånyo i en djup sömn, ur hvilken jag först väcktes
af någon, som kraftigt tryckte min öfver sängtäcket
hvilande hand. Då jag uppslog ögat, såg jag en
ovanligt högväxt ung man med breda skuldror och klädd i
en turkisk nattrock, stående bredvid sängen. Hans
anletsdrag voro särdeles regelbundna och manligt sköna.
Hans omsorgsfullt ordnade lockar kunde i glans och
svärta täfla med korpens fjädrar, och det vänligaste
leende spelade kring hans mustaschprydda läppar, då
han skämtande sade: »God morgon, min bror! Tack
för i natt och ursäkta sammanstötandet!»
»God morgon! god morgon!» gäspade jag, ännu
tämligen omorgnad. »Kära bror tyckes icke vara
någon synnerlig morgonfjäsk», sade min nya kamrat.
»Detta fordras likväl af en sannskyldig rekognoscör.
Men du ser, min själ, hygglig nog ut vid närmare på-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
