Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En halfherre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
147
herrarna komma i fullt åtnjutande af den del af
naturen, som fallit på min lott.»
Hvad var att svara på sådana argumenter?
En timme därefter sutto Vingenblixt och jag i den
präktiga engelska vagnen; kusken smällde med sin
piska, och de tre skinande svarta halfblodshästarna
satte af för att i ljungande fart föra oss till det två
mil från Dunderfors liggande Sprattleboda, där kapten
Raab hade sitt kvarter.
Sprattleboda ägdes vid denna tid af en gladlynt
och förmögen finsk veteran, major Fleege, som efter
eröfringen eller rättare »stölden» år 1809 bosatt sig i
Sverige för att undgå det hatade kossackväldet.
Alden-stund han var gammal vän till Raab, och Sprattleboda
dessutom låg ungefär i midten af det distrikt, som
under sommarens lopp skulle afmätas, hade han utbedt
sig att åt denne angenäme sällskapsman få upplåta
sitt gästfria hus; och då vi voro fjorton officerare, hvilka
därstädes denna dag skulle samlas till nödiga
instruktioners erhållande, gaf detta honom en kär anledning
att fira sammankomsten medelst en större middag, till
hvilken de flesta af kringboende grannar och
posses-sionater äfven blifvit inbjudna.
Klockan var något öfver tolf, då vi ankommo till
Sprattleboda. En betjänt visade oss till en större flygel,
hvilken var upplåten åt Raab, och där de öfriga
kamraterna redan voro församlade. »Nu vankas det
skur-pens, därpå kunna vi slå oss i backen», hviskade
Vingenblixt, i det han framgick att presentera mig för vår
chef, hvilken jag ännu aldrig sett, ehuru jag naturligtvis
länge hört honom omtalas som en af landets lustigaste
och talangfullaste sällskapsbröder.
Men föga skulle man kunnat ana den glada och
humoristiska Bellmaniden i den man, till hvilken jag
nu framfördes. Hans ansikte var regelmässigt bildadt,
men^hade ett allvarligt, nästan strängt uttryck, hvilket
ingalunda minskades, då han, framtagande sitt fickur,
med en djup och stark röst sade: »Klockan är nu nära
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
