Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En halfherre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
154
igen»,"1 sade han till värden, »jag har endast ett litet
puts för mig, hvilket jag hoppas du skall ursäkta.»
Fattande mig under armen, försvunno vi därefter genom
samma dörr, som förut värdinnan, hvilken vi mycket
riktigt funno i samma ställning som fordom Sara under
änglarnas besök i Mamres lunder, d. v. s. lyssnande
och med löjet ännu på sina läppar.
»Kan jag få låna gubbens hvardagsrock, min nådiga
fru?» sade Raab hastigt, »och har frun några af sin
sons, studentens, kläder här hemma?»
»Ack, ja! Jag gissar, att kaptenen har något nytt
upptåg för sig. Hvad det skall bli roligt!»
Inom en handvändning hade den trefliga matronan
hämtat de begärda klädespersedlarna och anvisade
oss sedan ett rum, där omklädnaden kunde försiggå.
Denna verkställdes äfven med militärisk skyndsamhet
på några få minuter, hvilka dock voro tillräckliga för
Raab att inviga mig i den obetydliga roll, jag hade
att spela.
Sist gick Raab till spegeln, förde händerna till
håret, i hvilket han strödde något hvetemjöl, som han
äfvenledes begärt, gjorde därpå några grimaser, och
hvem kan måla min förundran, då jag i hast tyckte
mig se major Fleege, vår förträfflige värd, med sitt
hvita hufvud stå lifslefvande framför mig. Vi gingo
nu ut till värdinnan, som nästan blef förskräckt vid
Raabs åsyn, men han bjöd henne med komiskt allvar
sin arm, under det han med finsk brytning sade: »Kom
min golla gömma! och du, pojkslyngel, följ tätt efter
i dina föräldrars fotspår!»
Vid vårt inträde i matsalen mottogs vi med
högljudd munterhet, i hvilken den verklige major Fleege
icke var den siste att instämma.
»Fan anfäkta!» ropade han - »nu förstår jag,
hvad den ärkeklipparen Raab har i sinnet. Han vill
härma horoledes jag för ett par år se’n gaf mina
faderliga råd till min drommel till gosse, nomera studenten.
Gå på, min gobbe lilla!»
Raab, utan att låta sig det ringaste bekomma,
intog sin plats vid bordet, under det han gaf mig
tecken att blifva kvarstående vid hans stol. Den frynt-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
