Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En halfherre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
156
liga majorskan satte sig i en fönsternisch, redan på
förhand skrattande öfver, hvad som komma skulle.
Nu började Raab, i det han med den mest
förvånande likhet härmade gamle majorens röst och
åtbörder, samt fattade mig i armen: »Hörr du, min gosse
lilla, hvad har du väl löst att blifva?»
»Det vet jag inte, pappa lilla!» var mitt svar, det
enda jag hade att afgifva under hela denna kosteliga
examen.
»Nå, det var då förbannadt bra att veta det, min
gosse lilla! Det visar åtminstone, att du icke grobblar
på framtiden. Men säg mig ändå, om du kanske har
löst att blifva knekt, som ditt dömma nöt till far har
varit i världen?»
»Det vet jag inte, pappa lilla!»
»Men ponera nu, att du visste det och ville blifva
knekt, så får du göra hvilket fan du vill. Mig tillhör
endast att som en öm fader säga dig, din satans
pojkvalp, att ett knektlif är ett sakramenska strontlif.
Visserligen får du lite glitter på dig, men ingen mat i
dig, och maten är ändå halfva födan. Det enda du
kan vara säker på att esomoftast erhålla i rågadt mått,
det är ovet, dromlig, som du är af natoren. Vore jag
din tjänstgörande major, skolle du, djefvoln regera mig!
få arrest femton gånger i veckan. Visserligen skolle
du med uniformens tillhjälp konna få dig en rik flicka;
men hvem tosan har så dålig smak, att hon offrar sitt
guld för att köpa en apekatt! Det var en himlanöd,
att nior din, den hedersgomman, ville ha mig, ehoru
jag på den tiden såg bra ut som själfva satan.»
»Ett tillägg! Ett tillägg!» ropade den godmodige
major Fleege, skrattande af full hals.
»Icke tillägg! endast en sorts uteslutning!» svarade
Raab med orubbligt lugn; »du sade verkligen: »Vacker
som tossan djeflar.»
»Där fick jag!» skrattade majoren. »Men fortsätt
bara, och jag lofvar att icke afbryta dig, du må Ijoga
så mycket du orkar, bara det blir roligt.»
Därefter fortsatte Raab, vänd till mig: »Detta,
min gosse lilla, gäller egentligen och hofvodsakligast
fredstider, och dem lära vi väl evigt få behålla, ehoru
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
