Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En halfherre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
189
Jag besvär er fördenskull att vara försiktig och icke
vidare nalkas detta träd, som blifvit mig så kärt.
Tusen välsignelser öfver er! Lef väl och glöm den
olyckliga Selma.»
Aldrig har väl någon potatis varit så bitter som
denna. Det var således slut med dessa ömma och
oskyldiga meddelanden, som så länge utgjort min
sällhet och kommit mig att njuta af den första kärlekens
aningsfulla, berusande fröjder. De få raderna af den
tillbeddas hand utgjorde likväl en skatt, som jag icke
velat utbyta mot Perus grufvor. Gång på gång tryckte
jag dem mot
mina läppar
och -»
»Bar dig
åt som en fåne,
förstås», inföll
Vingenblixt,
gäspande, »men
hur gick det
sedan.»
»Några
dagar därefter, då
det blef mig
omöjligt att
längre afhålla
mig från en vandring till
Tomteboda, erhöll jag den
förkrossande underrättelsen, att hela
pensionen åter var inflyttad till staden, och sedan - för
att vara kort - har jag aldrig återsett denna Selma
förrän i dag.»
»Adjö med mig!» ropade Vingenblixt och for upp.
»Denna din ungdomsflamma är således ...»
»Brukspatronens dotter, Selma Josefina Ohrtström,
hon och ingen annan.»
»Det förändrar saken på ett satans vis», sade
Vingenblixt godmodigt, »och det skulle troligen vara
förlorad möda, om jag vidare slog mina stöflor för
henne, då du redan har första inteckningen i hennes
lilla hjärta förmedelst dina dumma rimsmiderier. An-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
