Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En familj på landet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
203
gått annan förändring, än deraa yttre människa,
nämligen att den »satt sig» och blifvit ännu starkare, om
det är tillåtligt att begagna en så materiell liknelse for
någonting så immateriellt.
»Stackars min gubbe!» sade frun, i det hon med
lätt hand torkade svetten af kapten Helges panna, »du
ser trött ut. Ack, hvad du måste fäkta och träla för oss!»
»Slidder, sladder, mor Maja!» (Frun hette
nämligen Marie, men kallades gemenligen »mor Maja» af
sin herre och man). »Slidder, sladder! Jag må just
undra, hvem som fäktar och trälar mest, antingen du
eller jag? Är du icke uppe om morgnarna, innan fan
hunnit få tofflorna på sig, och far du icke som ett
torrt skinn från sängen till köket, från köket till
väfstolarna, från väfstolarna till ladugården, från
ladugården till hönshuset, från ...»
Herren vete, huru många andra ställen kaptenen
ännu skolat uppräkna, om ej fru Maja lagt sin hand
på hans mun, hvilken nu i stället för att prata började
att flitigt kyssa denna välformade och i trots af alla
husmoderliga bestyr fina och hvita hand.
»Men det är i alla fall du, som får bära de tyngsta
bekymren», sade frun med en lätt suck.
»Ser jag då så bekymrad ut?» frågade kapten
Helge och fäste på henne sina stora, mörkblå ögon,
fulla af välvilja och sorglös munterhet.
»Nej, Gud ske lof! det gör du icke! men tänk
bara: sex barn, och däribland fem flickor, det är ju
rysligt! . . . hvad skola vi göra af dem?»
»Vi skola gifta bort dem med duktiga karlar, mor
Maja! med karlar sådana som den, hvilken du har
den äran att kalla för din kära hälft, förstår du!»
»Ack! hans make finnes ej på jorden», svarade
frun ömt och med hela öfvertygelsens värma, »men
dessutom, hvem vill väl ha fattiga flickor?»
»Syster din är fattig, och icke mina flickor!»
ropade kaptenen, som alltid hade till vana att säga
»syster din» vid sina invändningar eller dispyter, hvilket
ofta föll sig rätt löjligt. »Äro de icke, utan skryt
sagdt, de vackraste änglaungar man kan se, och därtill
flitiga och snälla? Hör bara, huru våra två äldsta gå
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
