Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En familj på landet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
206
varmaste broderliga kärlek, hade gått in vid flottan,
utmärkt sig där som särdeles skicklig sjöofficer, men
råkat på ekonomiskt obestånd och försvunnit, utan att
kapten Helge under en lång följd af år hört det ringaste
ifrån honom, hvarför han ansåg honom för död. Själf
hade han i likhet med många andra officerare för bättre
utkomst skull sökt anställning vid den då pågående
Götakanal-byggnaden, där han under vår store Plåtens
upptuktelse blifvit en särdeles duglig »vattenbyggare»,
hvilket satte honörn i stånd att tidigt kunna njuta af
en lycka, som förunnas ganska få af våra förälskade
ungers vänner, nämligen den att gifta sig med sin
ungdomskärlek. Första frukten af detta äktenskap hade
varit en son, som växt upp till den vackraste, men
också ostyrigaste pojke, man kunde se. Då den unga
herrn, ehuru ägande god fattningsgåfva, lik visst visade
en lika oöfvervinnelig olust för boken som lust för
sjön, hade föräldrarna slutligen låtit honom få sin vilja
fram, och han var nu ute redan på sin tredje resa. -
Då regementets bästa kompanichefsboställe blef ledigt,
hade kapten Helge lämnat kanalen och öfvertagit detta,
hvarest han fast beslutat att kvarblifva under sin
återstående tjänstetid, ifrigt afböjande all befordran till
major, hvilken han ofta varit erbjuden. Genom egen
och en förträfflig hustrus flit och omtanke, lefde han
där, oaktadt de många flickorna, om ej just i välstånd,
dock tämligen sorgfritt, allmänt aktad och älskad i
hela orten för sin redbara karakter och sitt behagliga
umgängessätt.
Men det är nu tid att vi höra efter, hvad posten
kan hafva medfört för goda eller onda tidningar.
Dessa måste också i sanning hafva varit af
särdeles stor vikt, ity att vi se kaptenen, sedan han ur
väskan letat fram ett par nummer af salig Argus,
tråkig i åminnelse, jämte några ämbetsbref, gom han
helt obekymradt lade å sido, plötsligt få tag i ett annat,
försedt med utländska poststämplar, hvilket han nu höll
högt upp i luften, under det han gladt utropade:
»Från vår pojke, mor Maja! Från vår förstfödde,
älskade tjuf pojke l Hit Eva! hit Sara! hit alla, som
hålla af honom!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
