Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En familj på landet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
208
rätta någonting alls . . . (Hvad fan nu?) Men jag tycker,
hvad lilla mamma, som alltid var så ledsen öfver, att
jag gaf mig till sjöman, skall bli glad, då jag nu
hviskar henne i örat, att jag öfvergifvit sjön och blifvit
en välbeställd - kontorist med så stor lön, att hon
hädanefter aldrig skall nyttja annat än sidenklädningar
och aldrig mer behöfva blanda cikoria i sitt kaffe. Jo,
så står det till, goda pappa, och nu vill jag i korthet
förtälja, huru allt detta har gått till. Som pappa minns,
fick jag ofta bannor för min vid alla tillfällen visade
benägenhet för slagsmål (Ja, det må Gud veta!) och
hurusom jag därutinnan, om också ej i annat, utmärkte
mig framför alla mina skolkamrater. Men däri gjorde
pappa enligt mitt förmenande orätt, ty man bör
uppmuntra alla gryende anlag, då ingen kan veta, hvartill
de i en framtid kunna blifva nyttiga; och hvad har
väl jag annat än min tidigt vunna färdighet i
knyt-näfskamp m. m. att tacka för min närvarande lyckliga
ställning? (Den satans pojken! En blå rygg hade han
förtjänt, och intet vidare.)
»Det var så, ser pappa, att vi lågo i Charlestown,
ett riktigt röfvarnäste, fullt af banditer af alla färger.
En dag hade jag och en kamrat till fått lof att gå i
land för att roa oss en smula (Hm! det tror jag nog),
men då vi skulle gå om bord igen om kvällen, sågo
vi, huruledes en hop kanaljer höllo på att röfva en
ensam person midt på gatan. Jag var icke sen att
flyga till dennes bistånd, och kamraten följde mig.
Efter en tämligen het dust, under hvilken jag fick ett
försvarligt knifstyng i armen, tvungos våldsverkarna
att retirera med krossade näsor - tack vare de ärliga
svenska munfiskarna! - och vi stodo ensamma med
den anfallne, som nu bad oss skyndsamt följa sig till
ett närbeläget torg och införde oss i ett stort hotell för
resande, hvarest han bodde. Där framtog han
penningar för att gifva oss, men då jag på min brutna
engelska förklarade, att en svensk aldrig tar betalt för
att han slåss, betraktade han mig närmare, och då
han nu märkte, huru blodet rann från min arm, tycktes
han blifva bestört och sände genast efter en fältskär,
hvarefter han nödgade mig att kvarblifva i hotellet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
