Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En familj på landet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
212
»Här äskas ljud, mitt herrskap!» dundrade nu
kaptenens grofva röst.
Alla, äfven de små, fattade sina glas vid en vink
af kaptenen, som nu, höjande sitt, talade och sade:
»Efter hvad samtliga herrskapet och min kära
hustru i första rummet nogsamt torde påminna sig,
äger jag icke mer än en son. Ej heller lärer jag få
flera, så framt ej mina döttrar i framtiden behaga utse
några hyggliga ungdomar, som jag kan få skänka detta
namn. Emellertid, och till dess är jag fullt belåten
med den jag redan har, emedan han i stället att blifva
en slyngel, en rustibus, en äfventyrare, hvilket jag
nästan fruktade, i dag visat sig som en krona för allt
hvad pojkar heter. För att i någon mån belöna honom
för hans mig och oss alla visade kärlek och för att gå
hans önskningar till mötes, gifver jag härmed min
äldsta dotter Eva högtidligen det löfte att utan hinder
å min sida till ledsagare genom järn m er d alen fritt få
välja den förste hederlige unge man, som faller henne
på läppen. Ryck mig icke i rocken, mor Maja, utan
töm med mig en skål ur föräldrahjärtats innersta djup
för vår välsignade pojke på andra sidan oceanen! En
skål för Epaminondas!»
Skålen tömdes, jublande gladt af kaptenen och
trenne af hans döttrar, men under en märkbar
förlägenhet af hans hustru, af Eva och af fänrik
Karlsvärd, hvilken senare, redan för ett år tillbaka grymt
förälskad i Eva, icke rätt visste, huruvida han i
kaptenens gåtlika ord hade förnummit sina djärfvaste
förhoppningars dödsdom eller förverkligande. Lyckligtvis
skingrades det hastigt inträffade bryderiet af en annan
tilldragelse. I början af den korta alléen, som ledde
fram till gården, syntes nämligen den femte dottern,
Hanna, komma gående vid sidan af en välklädd gosse
eller yngling, som helt förtroligt lindat sin arm om
hennes veka lif. De efterföljdes af en skjutskärra.
»Hvad i Guds namn vill detta säga?» ropade
kapten Helge och uppspärrade sina ögon utan att dock
kunna igenkänna den så familjäre unge kavaljeren.
»Hvem i all världen har den galna flickungen där fått
tag uti?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
