Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En familj på landet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
231
Detta behagade emellertid icke fröken Desiderata,
som också genast, begagnande sig af sin myndighet,
gaf Hanna en allvarsam tillrättavisning angående det
tillbörliga.
»Nicht so hitzig! kära fröken», ropade kaptenen
muntert. »Låt man barnen få gnabbas! Det skadar
icke, att pojken får öfva sig i svenskan hellre än i
engelskan, som han nog fan kan förut. Och ännu en
sak, min förträffliga fröken l Går det icke an, att
flick-stumporna få vara fria på denna högtidliga dag, då jag
lyckligen och väl blifvit af med åtminstone ett af mina
många påhäng? Om fröken bifaller denna min ödmjuka
hemställan, lofvar jag högtidligen att uppbjuda hela
min förmåga för att äfven åt fröken anskaffa hvad Eva
redan varit nog »påhittuger» att drilla sig till som
hastigast.»
»Jag tackar förbindligast för tillbudet», svarade
fröken Alexandra Desiderata hvasst; »men som jag har
stora skäl att tvifla på kaptenens smak, ser jag helst,
att ni icke besvärar er for min skull.»
»Se, det var ett hugg åt dig, Karlsvärd!» skrattade
kaptenen; »parera detta, om du kan.»
»Jag känner mig i dag så lycklig, att jag af hela
mitt hjärta förlåter alla gamla fiender», svarade
fänriken muntert och förde därefter Evas lilla hand till
sina läppar.
Kapten Helge bet sig skälmaktigt i mustaschen,
men vände sig sedan till brorsonen, som i hast blifvit
tyst och allvarsam: »Men säg, hvad går det åt dig,
min gosse? Du sitter ju så betänksam som en
nämndeman.»
»Å, jag tänker på, att det ändå måtte vara bra
trefligt att vara förlofvad», svarade unga Helge och
rodnade sedan ända till hårfästet öfver sina ord.
»Nej, hör bara på den kycklingen, som redan vill
gala l Men pass du så länge! Din tid varder väl också
kommandes.»
»Gud gifve det!» svarade gossen med en så djup
suck, att alla, till och med fröken Desiderata, utbrusto
i skratt.
»Och vet pappa», utropade sedan Hanna, »nyss
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
