Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En familj på landet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’233
och räckte honom handen. »Ditt nya hem är icke så
fult, skall jag säga, och fast du sett dig vida omkring
i världen, tviflar jag dock på, att du ännu funnit en
lyckligare jordfläck än denna.»
»Ack, nej! Här är allting förtjusande, både ute
och inne!» ropade gossen med strålande ögon; »och
alla äro så goda, så vänliga mot mig, att jag ...»
»Får icke jag följa med, söta pappa?» afbröts han
härvid af Hanna, hvilken redan påtagit hatt och
bandskar, som det tycktes mäkta angelägen att få deltaga
i promenaden.
-»Söt? Syster din är söt, och icke jag! Du är
olycklig, flicka, om jag ännu en gång får höra det där
dumma ordet. För Öfrigt önskade jag helst att få vara
ensam med den unge herre, af hvilken man icke kan
få ett förnuftigt ord, så länge du förbryllar honom
med din sladdrande papegojtunga ...»
Då Hanna vid denna hårda dom missbelåten vände
sig bort och amerikanaren på farbrodern kastade en
bedjande blick, tillade denne med godhet: »Du kan
möta oss om en timme, min flicka, emedan du är så
angelägen. Vi gå åt Stora Slagestad till. Vill du det?»
»Ja, visst vill jag möta pappa!» ropade Hanna,
åter glad, »ty icke bryr jag mig om pojken, det kan
väl pappa förstå ...»
»A, det förstår jag nog! Det är alldeles fasligt,
hvad du är liknöjd af dig!»
Efter dessa ord aflägsnade sig kaptenen med sin
skyddsling, hvilken suckande uttryckte sin ledsnad öfver,
att icke den unga kusinen ville »bry sig om» honom,
hon ensam.
»Var du lugn, min gubbe! Begriper du icke -
men det kan vara detsamma. Vi vilja nu tala om
allvarsammare saker, om din framtid t. ex. och huru vi
skola ställa med den.»
Det samtal, som nu följde, måste hafva varit både
allvarsamt och hjärtligt, ty då vi en timme därefter
återse dem, sittande på en stor slät sten vid stranden
af en lindomkransad vik, lutar unga Helge sitt lockiga
hufvud mot den äldres bröst och hans stora mörka
ögon äro fuktade af tårar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
