Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En familj på landet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
243
efter en inbillsk pojke, men fåfängt, synnerligast som
kaptenen själf just tyckes vilja hafva det så . . .»
»Huru hafva det? Hvad menar min
allrasomguds-nådligaste fröken? Hafva det? Ligger väl något ondt
uti, att tvenne barn hålla af hvarandra, och hvari
har väl den svarta furiren försyndat sig, som i början
tycktes stå så högt i min förträffliga frökens ynnest?»
»Han är inbillsk, oartig . . . och ...»
»Vill helst slippa att tala engelska med fröken.
Icke sant? Detta är visserligen oförlåtligt af honom,
men för öfrigt har jag ju all heder af pojken. Hans
lärare berömma honom på det högsta, och Öfversten blef
ordentligt förtjust, när jag uppvisade honom. Han
blef genast antagen till underofficer med lön, och om
två år härefter är han en välbeställd officer, då han
möjligen blir mera hågad att lägga sig vinn örn de
främmande språken.»
»Må han därutinnan göra, huru han behagar! Vid
denna tid hoppas jag att slippa höra honom -
åtminstone här i huset.»
Dessa ord inneburo en hotelse om flyttning,
hvarmed fröken Alexandra Desiderata gemenligen plägade
att afsluta sina dispyter med kapten Helge, utan att
dock hotelsen någonsin gått i verkställighet.
I detsamma inträdde Hanna och amerikanaren,
som med det gladaste uttryck i sitt vackra ansikte
skyndade att omfamna hela familjen, den ena efter den
andra, fröken Alexandra Desiderata icke ens
undantagen.
Han hade just i dag för första gången fått påtaga
sin nya uniform, hvilken klädde honom så
utomordentligt väl, att den sedesamma guvernanten nästan mot
sin vilja kände allt groll försvinna och sig högeligen
frestad att ännu samma afton, kosta hvad det ville,
uppöfva sin färdighet i engelska språkets talande.
»Och se bara, hvad den snälle indianen har med
sig hem åt pappa och mamma!» ropade Hanna, i det
hon rullade upp ett stort velinark, som innehöll en i
vatt färger särdeles väl utförd målning af Stora
Slagestad. »Se bara! här på bryggan stå pappa och mamma,
och här i båten ute på sjön sitter han själf och jag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
