Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Regementspastorn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
271
sådant stode ju i skärande motsats till det fridens kall,
som jag bestrider, men likväl tvekar jag icke ett
ögonblick att säga, att endast genom användandet af dessa
förfärliga medel kunna de förtryckta folken tilltvinga
sig erkännandet af sitt under despotismens blyfötter
trampade människovärde. Hafva ej alltid sanningens
härligaste segrar måst köpas med blod? Är ej själfva
kristendomen - det trösterikaste och mest fridfulla vi
äga - ett bevis härpå? ...»
»Men, min hjärtans bror, du glömmer, att just
prästerna äro orsaken till detta», afbröt kapten Malte
triumferande.
»Jag glömmer det icke», svarade regementspastorn
mildt. »De äro det ty värr l till en stor del, men du
får ej heller glömma, hvilka trogna anhängare de haft i
monarker och aristokrater. ’Dessa hafva därför’ -
för att låna ett uttryck ur Plutarkos - ’intet skäl att
klandra folken, när de en gång yrka på förändringar
till sin fördel; ty härutinnan härma de endast dem
själfva, som i trolöshet och grymhet äro deras lärare,
och anse den vinna största fördelen, som minst bryr
sig om heder och ära’ ... O, se endast dessa
ändtligen störtade Bourboner! Finnes väl någon nedrighet,
som de ej begått, någon last, hvaraf de ej äro fläckade,
någon skändlighet, som de ej ansett sig kunna våga . . .
Ligger det icke i världsordningen, att efter en Ludvig
XIV, en Ludvig XV skall komma en Danton, en
Robespierre?»
Kaptenen stod just i begrepp att göra några
invändningar, då han häri hindrades af ett ungt,
tjusande väsende, som hastigt inträdde med ett öppet
bref i handen, och leende kastade sig i kapten Maltes
famn, under det hon tryckte en lätt kyss på hans
panna. Därefter räckte hon handen åt
regementspastorn och satte sig sedan mellan dem båda på soffan.
Hon tycktes vara omkring aderton år: högväxt,
brunögd och rosenkindad, med ett förtjusande uttryck
af glädtighet, godhet och oskuld i sitt sköna, ovala
ansikte. Hennes dräkt var landtligt enkel, men slöt
sig smakfullt kring former, som själfva Sergel skulle
hafva skänkt ett beundrande öga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
