Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Regementspastorn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
294
jag står, ta mig fan! icke ut med att gå så här och
vänta. Klockan tolf på slaget skulle de vara här, och
nu är hon redan half ett, på fem minuter när’ . . .
Men så går det, när man skall släpa kvinnfolk med
sig ... särdeles när det är trollkvinnor, som här är
fallet.»
»Farbror lilla! Du har ju samtyckt ... du har ju
lofvat ...»
»Ja, visst fan har jag lofvat; men . . . men ... -
Tyst, hvad var det?» och nu sprang han på dörren,
åtföljd af den sylfidiska, högtidsklädda Berta, som nu
fått sin bukett färdig.
I förstugan stod en gammal, gråhårig korporal,
som alltid brukade tillbringa sina jular hos kapten
Malte och som nu andfådd utropade.
»Nådi’ kapten! Nu komma de, sa’ Per Olsson
om vargarna. Jag såg det från ladugårdstaket, dit jag
krälat upp för att ligga på utkik.»
»Hvad säger du, Hannibal?» ropade kapten Malte
med en ynglings liflighet. »Fort till kanonerna, min
gubbe! Fram med det glödgade vinet, Bolla! Rör på
sej, så det tar eld i kjolarna på henne! Kyss mej,
Berta, mitt välsignade barn! Gud fördöme mig, är jag
icke så glad, att jag tror jag får danssjukan. Det har
varit grufliga månader de här sista, men nu skall jag
taga igen min skada. Nu ska’ det lefvas, nu skall det
rumlas! Hopp!»
Och barhufvad sprang han ut på gården och bort
till porten, där tvenne unga granar blifvit nedsatta och
sammanböjda vid topparna, så att de bildade en
äreport.
Då den lika otåliga Berta ville följa honom, ropade
han: »In med dig, flickunge; in säger jag! Annars ger
jag Hannibal ordres att på eviga mom ängen skjuta
ihjäl dig. Är detta väder att sjåpa ut i hvita strumpor
och skor, tycker du ...»
»Jag har yllna under, farbror lilla.»
»Det angår mej inte, hvad du har under! In med
dig bara!»
Skrattande, trots all sin motvilja att åtlyda den
välmenande befallningen, drog sig Berta tillbaka, men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
