Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Regementspastorn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
296
af, lämnade tömmarna till skjutsbonden, kastade
pälsmössan från sig och föll med ett glädjerop i kaptenens
famn.
»Välkommen hem igen, min hjärtans gosse! Gud
låte det hafva skett i en lycklig stund!» pustade kapten
Malte rörd, men också nästan halfkväfd af den bastanta
omarmningen . . . »men hvar är . . .?»
»Här, min gamle vän!» sade en klar röst, full af
innerlighet, tätt vid hans sida. Kapten Malte vände
sig ditåt - och i samma ögonblick slog
regementspastorns trofasta hjärta mot hans.
»Så har jag dig då här igen!» stammade ändtligen
kaptenen. »Det är visst barnsligt, men vet du, bror
Ivar, att jag har saknat dig mera än jag kan utsäga.
Vi hafva för länge jagat i samma koppel för att kunna
lefva åtskilda. Gud välsigne dig emellertid! . . . Men
jag står här och har för diri skull alldeles glömt att...
att du har ännu en person ined dig ...»
»Och därtill en af de ädlaste och förträffligaste
jag lärt känna», sade regementspastorn allvarligt. »Men
Berta har redan dragit försorg om henne och fört
henne in.»
»Fan! det såg icke jag», mumlade kaptenen, »nu
tror hon visst, att jag är en oartig bengel,»
»Har ingen fara, bror Malte. Hon önskade väl
helst själf att få pälsa af sig, innan hon lät presentera
sig för dig, och med din tillåtelse går jag nu att göra
detsamma ...»
»Och jag vill vara din betjänt, kom!»
De gingo in i ett litet sidorum. Just som
resklä-derna voro aflagda, inträdde Ragnar, leende och glad,
såsom få unga löjtnanter varit det under solen, och
fattande kapten Maltes hand, såg han betydelsefullt på
regementspatorn.
»Jag förstår», sade denne leende och vände sig till
kaptenen, »vår unge knekt här vill nu äfven för dig
’uppvisa sin tös’ efter den införda seden här vid kompaniet.
För hennes kristendomskunskap och goda frejd ansvarar
jag. Kom nu ... och visa dig som vanligt öm och
god; ty hon förtjänar det, vid Gud!» hviskade han
därefter sakta i vännens öra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
