Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fostersonen och fosterdottern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
317
framsteg jag gjorde och det beröm min lärare gaf mig,
steg alltmera i hans ynnest.
Sista gången han kom,, var han klädd i uniform
och såg mycket högtidlig ut, hvilket ej var underligt,
emedan han varit i Malmö och där, i anseende till sina
verkligen stora förtjänster om landtbruket, blifvit dubbad
till riddare af Vasaorden, hvilket gjorde, att min pastor
nu kallade honom: »min nådigaste herr broder och
riddare». Men det var icke nog med ridderskapet:
ekonomidirektören förkunnade äfven, att han fått ärfva
en större egendom i mellersta delen af Sverige efter
en hans aflidna moders släktingar, hvilken han knappt
nog hört talas om, ehuru han nu befunnits vara den
närmaste arf vingen. »Med detta och det lilla jag kunnat
samla själf under min långa och förmånliga befattning
hos grefve von Zigzag»,, tillade han, »kan jag nu anse
mig för en rik man, som icke längre behöfver tjäna
hos andra. Jag har därför beslutat att flytta upp till
min ärfda egendom och känna på, huru det smakar
att själf vara godsägare.»
Men det var ej heller nog med att han fått ett
gods; han förkunnade ytterligare, att han utsett mig
till sin arfvinge och framlade till den ändan ett
vederbörligen uppsatt testamente, samt anbefallde mig att
allt ifrån denna stund ej längre kalla honom ekonomi
direktör utan pappa, emedan jag, som var hans enda
arftagare, gärna kunde betraktas för hans son.
Med tacksamhet kysste jag min nya pappas hand,
icke så mycket för det erhållna testamentet, hvars värde
jag då ej förstod, men så mycket mera för den godhet
han bevisat mig, i det han gaf mig en far, som, enligt
hvad jag på senare tiden lärt mig förstå, är nödvändigt
att hafva, så vida man vill nöjaktigt redogöra för sin
tillkomst, hvilket hitintills icke velat lyckas mig vid
mina jämnårigas spörsmål i denna ömtåliga sak.
Men det skulle äfven komma malört i
fröjdebägaren; ty bäst som pastorn och hans hustru under
glädjetårar omfamnade och lyckönskade mig, förkunnade min
pappa slutligen, att han kommit hit för att hämta mig
och föra mig med sig till det ärfda godset, dit han nu
ämnade sig. Ingenting kunde vara naturligare, än att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
