Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gardisten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14
lång tid visat mig något deltagande. Men jag besvär
er därom, fordra inga upplysningar af mig. Min
hemlighet dör med mig, och äfven den grufligaste tortyr,
som prästtanken uppfunnit, skulle ej kunna aflocka
mig ett ord angående hvad jag varit. Det är ju nog,
att ni vet, hvad jag är - en dödsfånge.»
Som jag kände hans beslutsamma karakter, insåg
jag, att det skulle vara fåfäng möda att söka utforska
honom; men scenen i operaförstugan aftonen förut rann
mig nu i hågen, och jag sade därför: »Ni måste utan
tvifvel fordom hafva stått i något närmare förhållande
till den dam, som i går afton så häftigt greps af er
åsyn, äfvensom till hennes följeslagare. Denne måste
vara en förnäm man. Skulle ej han, om ni anlitade
honom, kunna lägga sig ut för er hos konungen?»
Till min stora förundran förblef fångens
ansiktsuttryck alldeles oförändradt, då han, seende mig skarpt
i Ögat, med lugn röst svarade: »Sannerligen jag förstår
er mening. Jag såg många damer i går, och äfven en,
som blef altererad, men sådant är ju en vanlig händelse
hos detta bräckliga kön och kunde åtminstone omöjligt
härleda sig från åsynen af en posterande gardist.»
Jag visste verkligen icke, hvad jag skulle tro, ty
den likgiltighet, hvarmed han talade, föreföll mig för
mycket bestämd att vara konstlad. Skulle möjligen
mitt eljes skarpa öga hafva svikit mig? Skulle det
bleka fruntimrets förskräckelse härrört från åsynen af
någon annan ?
Jag hade under dessa tankar stigit upp och ställt
mig vid kakelugnen i det lilla arrestrummet. En
tystnad uppstod, och fången stirrade ut genom fönstret,
under det hans hand fattat ett krampaktigt tag omkring
en af gallrets järnstänger. Plötsligt sade jag med låg
röst: »Rodrik!» Vid detta namn vände gardisten hastigt
sitt hufvud, och jag märkte, att en svag rodnad för
ett ögonblick färgade hans kinder, då han af mig såg
sig öfverlistas!, men han yttrade ej ett ord, utan begynte
att åter igen se ut genom fönstret, alldeles som om
ingenting förefallit. Nöjd, att min enkla list lyckats
och att min nyss vacklande förmodan åter blifvit
stadfästad, lämnade jag fången strax därefter, fast besluten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
