Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gardisten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
16
Den olycklige, men kraftfulle mannens mod och
värdighet stärkte mig endast ytterligare i min fattade
föresats att uppbjuda alla mina krafter för att afvända
hans öde. Jag gissade, att en öfverdrifven stolthet
af-hölle honom från att gifva sig tillkänna för sina
anhöriga, mot hvilka hon troligen fordom på något sätt
förbrutit sig. Men hvarför skulle icke försoning finnas
äfven för honom ? Hvarför skulle ej han, som redan
hunnit långt på ångerns väg, under en ädelt använd
mannaålder kunna försona sin ungdoms öfverdåd? Ett
så modigt hjärta som hans var sannerligen för godt
att genomborras af några kulor, synnerligast när man
betraktade arten af hans förbrytelse.
Från dödsfångens trånga fängelse gick jag i en
dyster sinnesstämning till en lysande bal i excellensen
R:s praktfulla våning, ännu hysande ett svagt hopp att
upptäcka de personer, som jag, för den lifdömdes skull,
så länge eftersökt. Samlingen hos excellensen R. var
ytterst talrik, och jag genomvandrade de rika salarna,
uppmärksamt betraktande hvarje fruntimmersansikte, i
mening att återfinna den bleka damen, men hon syntes
icke. Dansen började, men som jag icke var hågad
att däri deltaga, ställde jag mig som åskådare i en
fönsternisch. Plötsligt såg jag nu unge grefve R.,
sonen i huset, inträda från ett sidorum, förande vid
handen ett högväxt, blekt fruntimmer, i hvilket jag till
min stora glädje igenkände den obekanta, efter hvilken
jag så länge fåfängt forskat. Under det hon i angläsen
stod vänd mot mig, hade jag tid att litet närmare
betrakta henne. Ehuru, som det tycktes, hunnen några
år utöfver själfva blomstringsperioden i kvinnans lif,
kunde hon ännu kallas skön Hennes drag voro
oändligt fina och ädla, men alla syntes liksom tyngda af
ett omisskännligt svårmod, föga öfverensstämmande med
den glädje, som omgaf henne. Isynnerhet hade den
välformade munnen ett fromt, lidande uttryck, som
påminte mig om en skön Mäter dolorosa, hvilken jag
några år förut beundrat i Dresdens gallerier.
Jag stod försänkt i hennes åsyn, till dess dansen
var slut, då jag genast skyndade efter hennes kavaljer
for att underrätta mig om, hvem hon var.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
