Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gardisten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
22
Härvid gömde den starke mannen ansiktet i
händerna, under det en våldsam suck arbetade sig fram
ur hans bröst. Utan att omnämna de åtgärder jag
vidtagit till hans möjliga räddning, sökte jag dock att i
förtäckta ordalag ingifva honom några förhoppningar,
åt hvilka han endast gjorde en motvillig rörelse med
hufvudet, under förklarande, att hans högsta önskan
vore en snabb död, en sådan,, som nu förestod honom,
samt att detta blodiga slut, som han hoppades, i någon
mån skulle kunna försona hvad han brutit. Jag
frågade honom därefter, om han önskade tala vid en präst.
»Nej, nej, ingen präst!» utropade han med gnistrande
ögon. »Det var en präst, som först förgiftade mitt hjärta
och som ...» Härvid hejdade han sig hastigt och tillade
lugnare: »En präst skulle ju dessutom försöka att
utforska mig, och detta får ej, skall ej ske. Ensam vill
jag i min ånger vända mig till den alltförbarmande
Guden, och han, som sett mina brott och mina
förvillelser, vet äfven hvad jag utstått och huru jag
blifvit behandlad.»
Då jag såg den gåtlike fångens halsstarrighet, ville
jag icke längre falla honom besvärlig, utan aflägsnade
mig, inom mig beklagande, att en af naturen
synbarligen så rikt utrustad varelse sjunkit i ett så förfärligt
olycksöde.
Andra dagen efter denna, på morgonen, erhöll jag
från friherrinnan B., hos hvilken fröken Emilie vistades,
en biljett, hvari hon besvor mig att genast infinna
mig hos henne. Vid min ditkomst infördes jag i ett
litet kabinett, där jag före mig fann fröken Emilie,
lutad mot kuddarna i en soffa, ikädd en svart
sorgdräkt och med dödsbleka kinder och rödgråtna ögon.
Med darrande läppar och sväfvande röst
förkunnade hon mig nu, att ilbudet återkommit - men med
oförrättadt ärende. Hennes onkel hade nämligen
hastigt begifvit . sig ned till Skåne, där han äfven hade
betydliga egendomar. All mellankomst af honom var
således omöjlig, då så kort tid återstod till den utsatta
exekutionen. »Himmelske Gud! hvad är nu att göra?»
utropade hon med sönderslitande toner och vred sina
händer i högsta förtviflan. »Att dö en sådan död! Att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
