Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gardisten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
25
namnet hör icke hit», tillade han med det strängaste
allvar, »vare han hvad och hvem som helst, så har han
förverkat lifvet, och dö måste han, detta är vår
bestämda vilja. Insubordinationen har, i följd af vår
länge visade mildhet, alltför mycket gripit omkring
sig i armén för att icke utan alla konsiderationer på
det strängaste bestraffas, så bland lägre som bland
högre.» Med stark tonvikt på detta sista komparativ
afskedade konungen mig nu med en stel nickning och
vände sig därefter på klacken.
Öfvertygad om omöjligheten, att det numera fanns
någon räddning för den beklagansvärde lifdömde, gick
jag med tungt hjärta ned för de slippriga h of
trapporna, utan att dock för otillbörlig hårdhet kunna
fördöma den mig visserligen personligt afvoge konungen,
men som genom det nesliga Anjålaförbundet, hvilket
jag på det högsta ogillat, sett sig så himmelsskriande
besviken, just af dem, som svurit att honom med lif
och blod försvara. Tämligen sannolikt hade det dock
varit, att mitt försök bättre aflupit, om den olycklige
haft en annan man till far.
Det svåraste var emellertid nu att meddela fröken
Emilie fruktlösheten af min beskickning. Hon mottog
likväl den bedröfliga underrättelsen med långt mera
styrka, än jag kunnat vänta. »Den grymme! den
hjärtlöse!» utropade hon med stadig röst och utsträckte
armen med en stolt åtbörd, »att kunna undertrycka ett
enda ord, då detta ord kan skänka lifvet! Måtte ej
hans egen son en gång behöfva människors
förbarmande! Dock, jag vill själf framtränga till honom,
jag vill omfamna hans knän och påminna honom att
jag är syster till den unge man, som så hjältemodigt
offrade sitt lif för honom i Finland. Han bör, han
kan icke neka min bön. Tidigt i morgon vill jag
inställa mig på slottet och ...»
Jag afbröt henne här med den invändningen, om
ej hon, som var af hög ätt och följaktligen måste äga
mäktiga relationer, kunde sätta någon af dessa i
rörelse för att bestorma konungens hjärta.
Hon afböjde detta förslag med en lindrig skakning
på hufvudet, »Visserligen hafva vi inflytelserika släk-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
