Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gardisten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
27
hvilken var allmänt hatad och afskydd af soldatesken;
och som jag i själ och hjärta icke kunde annat än
gilla dessa tänkesätt, låtsade jag icke höra deras
förbannelser.
Senare på aftonen begaf jag mig till dödsfången.
Han mottog mig med ett lugnt, nästan gladt ansikte.
»Jag var säker om, att ni icke skulle kunna glömma
mig, herr baron, på den sista soaré jag ger», sade ha»
med ett vemodigt leende och pekade på arrestrummets
enda trästol med en åtbörd, som förrådde den
fulländade världsmannen. »När morgondagens söl gått upp,
skall min gå ned. Väl att så sker, ty den har länge,
alltför länge varit i sjunkande. - Jag vågar hoppas,
att ni varit så god att skaffa mig goda skyttar?» Då
jag lugnat honom i detta afseende, framtog han tvenne
omsorgsfullt förseglade små paket, af hvilka han
lämnade mig det ena, sägande: »Enligt löfte och på det
villkor ni medgifvit, låter jag er i dessa blad få se in
i en vild stormig lefnad, full af förvillelser och äfven
brott; men när ni genomläst dem, döm mig icke för
strängt, utan ber jag er betänka, huru jag blifvit
pröfvad och äfven straffad. Uppskjut dock läsningen till
i morgon - ni förstår... Och här», fortfor han, vid
det han med synbarligt darrande hand lämnade mig
det andra paketet, »här» - han tystnade hastigt och
hans ansikte förvreds af de smärtsammaste
konvulsiviska rörelser. När han småningom återvunnit sin
själf-behärskning, hviskade han doft: »När det i morgon är
gjordt, ber jag er bryta det första koavulutet, då ni
finner adressen på ... på den . . . person, hvilken jag
önskar att det måtte tillsändas. Rättvise Gudi
Hvilken förtviflan, hvilka fasor har jag icke hopat öfver
hennes, den oskyldigas, lif! Tusende dödar kunna ej
försona det.»
Med en åtbörd af djupaste samvetsagg lutade
han härvid sitt ansikte mot den fuktiga
fängelsemuren, i hvilken ställning han kvarblef flere minuter.
Jag sökte att intala honom tröst och han lugnade sig
efter hand.
Utan att vilja dåra honom med ett måhända
fåfängt hopp, skyndade jag likvisst nu att framkasta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
