Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gardisten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
31
Jag lugnade honom i detta hänseende med
förklarande, att - konungen äfven skänkt honom medel
till uppfyllandet af hans närmaste behof, ty trogen
fröken Emilies sista uppmaning jämte mitt förut till
henne afgifna löfte, vaktade jag mig noga att låta
honom förstå, hvarifrån hjälpen kommit.
»Konungen är mycket nådig», sade han med ett
tvifvelsamt leende, »men jag vågar hoppas, att denna
utgift skall blifva honom ersatt, ty ...» Härvid afbröt
han plötsligt sig själf och tillade efter några ögonblick
med bitterhet: »Men tiden skyndar, och det är skäl
att begagna de få timmar mig ännu återstå att vistas i
den glada hufvudstaden, hvarifrån jag kommer att
medföra så ljufva minnen.»
Jag anmodade honom nu att åtfölja mig till mitt
hem, för hvilket ändamål jag låtit tillsäga om min
vagn. Han tryckte tacksamt min hand, och vi begåfvo
oss åstad under stormande hurrarop från de i täta
grupper församlade gardisterna, af hvilka underrättelsen
om den undfångna benådningen mottagits med
oförställd glädje.
Det återstående af dagen förgick i bestyr om
anskaffande af nödvändiga klädespersedlar m. m. åt
den landsförviste, hvilken, sedan han om aftonen iklädt
sig en elegant, modern dräkt, presenterade sig för mig
såsom en helt och hållet omskapad varelse och med
en hållning, som jag sällan om någonsin sett
öfverträffad. Men han var fåordig och sluten i allt, utom
i sin erkänsla mot mig. Slutligen, förebärande trötthet,
som äfven måste vara en naturlig följd af dagens
skakande händelser, anhöll han att få söka den hvila, han
så väl behöfde för den stundande resan. Jag förde
honom således till hans rum, men långt ifrån att hvila,
hördes han halfva natten oroligt gå fram och tillbaka.
Påföljande morgon höll en vagn utanför min boning,
och tvenne polisbetjänter anmälde sig hos mig såsom
den landsförvistes ledsagare till Ystad, dit han önskat
att blifva förd. Då jag vid afskedet med en rörelse,
som jag icke kunde bekämpa, omfamnade den olycklige
mannen, brast plötsligen det tillkonstlade lugn, inom
hvilket han förskansat sig, och, gömmande sitt hufvud
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
