Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gardisten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
44
umgängeskretsar, sattes jag i tillfälle att stundom
sammanträffa med den unga flickan, hvilken jag då,
begagnande mig af släktskapens rätt, bemötte med en så
väl afpassad, på samma gång öppen och öm
förtrolighet, att jag snart vann hennes oerfarna, kärleksfulla
hjärta, som svårligen kunnat fästa sig vid Brynolf, i
anseende till hans inbilskhet och för öfrigt ytterligt
inskränkta förståndsförmögenheter. Hvad jag emellertid
börjat, endast i afsikt att tillintetgöra min brors
förhoppningar och korsa min fars egennyttiga beräkningar,
förbyttes dock snart till en vida renare känsla, då jag
närmare lärde känna Emilies på samma gång milda, men
bestämda, uppoffrande och svärmande karakter. Det lyckades
oss en längre tid att hålla vår förbindelse hemlig,
hvarunder Brynolf fortsatte sin cour hos Emilie, som, oaktadt
alla moderns och min fars (hennes förmyndares)
föreställningar, visade honom den mest afgjorda köld. Men
plågad och bestormad från alla håll, nödgades hon
slutligen att yppa sin kärlek till mig, hvilken
underrättelse med den gränslösaste förbittring mottogs af
min far, som nu återigen såg sig af mig på det
ömtåligaste sårad. Hans hämnd uteblef ej heller, i det
han, som nogsamt gjort sig underrättad om mina
trassliga affärer, genast indrog mitt årliga underhåll, så att
jag nu såg mig beröfvad alla tillgångar samt hemfallen
under mina fordringsägares godtycke. Äfven Emilie
bevakades på det sorgfälligaste, i afsikt att all förbindelse
mellan henne och mig skulle upphöra. Men oaktadt
all den möda, man gjorde sig att med de svartaste,
kanske rättare, sannaste färger utmåla min karakter,
förblef hon mig trogen, utan ati; låta det ringaste
tvifvel uppstiga i sitt ädla sinne. Genom en gammal
tjänarinna, som varit Emilies amma, förde vi en
hemlig brefväxling, och då slutligen det klosterlika tvång,
hvari den olyckliga flickan hölls, jämte Brynolfs
fortfarande efterhängsenhet, gjorde hennes lif alltmer
odrägligt, samtyckte hon slutligen, efter tusende strider,
till min osaliga uppmaning att fly från hemmet samt
af mig låta föra sig till det närbelägna Köpenhamn, där
äktenskapets band skulle förena oss
Olycksnatten, under hvilken enleveringen skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
