Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Förläggarens dotter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
62
för mig själf, hvilket han nog trodde skulle gå rasande
bra, alldenstund jag återigen, enligt hvad han försport,
blifvit en så förhoppningsfull poet. Fara vore endast,
att jag hoppat i rasande tunna, »men äfven i sådant
fall» - tröstade han mig - »står dig en ypperlig
utväg öppen, den nämligen att taga värfning och gå
’in vid något af gardesregementena, där så många
’poetiska naturer’ finnas förut. Du får då stämma
din lyra efter behag, och om du än icke skulle blifva
krönt med lager, hoppas jag dock att du esomoftast
får göra bekantskap med ett annat, icke förkastligt,
träd, som vi gemenligen kalla hassel.»
Visserligen fann jag detta tämligen hårdsmält,
men han var ju min far och hade i denna egenskap
rättighet att säga allehanda, som jag aldrig tillåtit
någon annan. Det förargligaste var emellertid, att han
fortfarande, af lika uppriktigt hjärta, unnade mig stryk,
liksom detta skulle varit någonting oundgängligen
nödvändigt för en Apollo-son. Jag lät dock ingalunda
afskräcka mig, utan fortfor oafbrutet en tid bortåt att
lefva i diktens värld och dess emellan äfven i nöjets
för att »hämta idéer», som det heter. Men nöjets
värld är en dyr värld att lefva uti, och snart fann jag
med förskräckelse, att krediten, på hvilken jag hittills
lefvat, redan var nära upphällningen. Begåfvad med
ett ganska fördelaktigt yttre, hade jag hos en af
Stockholms storskräddare försett mig med en däremot
svarande garderob, men året led till ända, kläderna voro
mer än halfslitna, mäster Nadel ville hafva sin
betalning, fast den, som icke kunde betala var - jag, .
som ej ens hade riksens ständers diskont att tillgå,
emedan jag redan förut var »engagerad» i detta
förträffliga verk, både som löftesman och låntagare, eller
»negativ delegare», som en af mina vänner uttryckte
sig. På assistansen var icke heller vardt att tänka,
emedan det enda jag hade att belåna var mitt ur, och
detta hängde länge sedan där. Nu gällde det att
uppsöka någon hjälpsam mosaisk trosbekännare, och
vägledd af en annan så kallad kongl, sekter, hvilken äfven
skulle blifva min borgesman, mot en viss andel i
rofvet, inträdde jag en ruskig höstafton, full af blygsel,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
