Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Förläggarens dotter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
86
»Från kongl, sekter W .... hjelm, om jag vågar
att besvära.»
Vid dessa ord hörde jag, till min förundran, ett
sakta »ack» från den vackra flickans läppar. Hon höjde
åter de stora, mörkblå ögonen och gaf mig en blick,
en hastig, men dock tillräcklig att beröfva mig allt
mitt lugn, så ljuf, så talande var densamma.
I mening att så mycket som möjligt förlänga
samtalet med denna hulda varelse, sade jag nu, att jag
önskade visa hennes far åtskilliga poem, dem jag
författat, för att sedan få hora, om han vore hågad att
förlägga desamma,
Åter en blick och ett vänligt leende, hvarefter hon
sade: »Om ni så önskar, vill jag mottaga och lämna
ert arbete till min far vid hans hemkomst. Jag lofvar
dock att icke vara nyfiken» - tillade hon skälmskt.
»Ni skulle tvärtom bereda mig en stor glädje, om
ni ville vara så nådig», svarade jag och framräckte
mitt manuskript, som mottogs af den finaste lilla
mjäll-hvita hand, vid hvars lätta vidrörande jag liksom
genomfors af en elektrisk gnista. Sedan frågade jag,
hvilken dag jag säkrast kunde få höra hennes och
hennes fars omdöme öfver det lämnade.
»Vi ha söndag i öfvermorgon. Pappa är då säkert
hemma, och - välkommen! välkommen klockan 10
förmiddagen», svarade den sköna med en lätt böjning
på den snöhvita halsen och - stängde dörren midt
för min näsa.
Med detta ljufliga »välkommen!» alltjämt
klingande för mina öron steg jag nedför trapporna och ut
på gatan, en helt annan människa, än jag gått dit upp.
Så hastig förändring kan en ungersven undergå, när han
råkat ut för ett par strålande ögon. Jag hade förut
högeligen betviflat möjligheten af den häftiga kärlek,
som Romeo så ögonblickligt fattade för Julia. Nu
kände jag i djupet af mitt eget hjärta, att den store
skalden och människokännaren endast skildrat
verkligheten, och att mitt öde var afgjordt: »Hon eller
ingen!» Nästan drömmande ingick jag på ett schweizeri,
där jag af en lycklig händelse träffade en bekant, som
kände bokhandlaren B .... Af denne underrättades jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
