Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Slotterölet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
100
S:t Bernhard-rasen. Med långt nedhängande tunga står
han flåsande lutad öfver den unge mannen i gult, och
hans ögon tyckas liksom bönfalla, att han snart måtte
förlossas ur skacklorna till en liten, liten vagn, af den
mest nutida konstruktion, och på hvilken våra
vandrares renslar jämte andra effekter voro omsorgsfullt
sam-manstufvade.
»Jag förstår dig, min hederlige Hippos», sade den
gule, i det han pustande reste sig upp och klappade
hundens vackra hufvud. »Du har allt slitit en hund i dag,
som man säger, men du kan trösta dig därmed, att
du äfven stigit i graderna. Du heter ej längre Canis,
som fordom, utan Hippos, och en så lärd herre som
du vet nog, att det betyder häst.»
Vid dessa ord utbröt hunden i ett kort, glädtigt
tjut, snarlikt ett långsläpigt »ja-a-a», hvilket kom de
unga männen att hjärtligt skratta.
»För fanl kan du nu tala också?» ropade den gule,
i det han befriade hunden ur seldonen. »Det var bara
detta, som fattades. Snart blir du en komplett
människa, och jag får väl endera dagen utbedja mig den
äran att få kalla dig för bror.»
»Ja, sämre kan man få», inföll den svarte, leende.
»Minns du, Sten, då du, så grefve du än är, drack
brorskål med den försupne hållkarlen i Rotebro för att få
hästar?»
»Ja, hvad tusan skulle jag väl göra?» svarade den
gule, som vi nu, i likhet med hans reskamrat, vilja
kalla Sten. »Vår tid var knapp och vi hade kommit
alldeles för sent till Uppsala, om jag icke uppoffrat mig
för det allmänna bästa.»
»Ack nej, det var för mitt bästa, endast för mitt»,
sade den svarte med tindrande ögon. »Du visste, att
min tentamen var utsatt till följande morgon, och du
var förtviflad öfver, att jag skulle uteblifva ...»
»Icke mer än rätt och billigt, då det var jag, som
narrat dig med mig till Stockholm midt under de
hetaste studierna. Men nog nu om den saken; -tycker
du som jag, så vilja vi taga oss litet till lifs?»
»Hvarför icke! Maten är och blir ändå half va födan»,
svarade den svarte och reste sig upp i sittande ställning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
