Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Slotterölet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
107
»men det är sant, ligger Lekeberg åt sidan eller nära
landsvägen ? »
»Ne-ej, I tar å té höger, när I kommer té första
stugan, som I ser där borta, å se’n rakt fram.»
Högst belåtna med de underrättelser de fått, satte
våra äfventyrare sig åter i gång.
»Det här vagabond-lifvet är ändock förtjusande»,
sade Sten, i det han lifligt utsträckte sin högra arm.
»Eller kan det finnas någonting trefligare än att om
morgonen icke veta, hvar man om kvällen skall hamna;
att gå på måfå hvarut en väg leder och gästa, hvar det
faller sig, än hos en friherrinna, än hos en kaplan.
För att köpa ett dylikt nöje kan man gärna finna sig
i att anses för konstmakare. Men huru skola vi nu
bära oss åt med detta slotteröl, som jag verkligen är
bra nyfiken att få vara med om?»
»Ingenting är enklare: vi gå bara, helt oförskämdt,
dit, och jag Mar, som jag redan sagt, till den
första jag möter. Hörde du bara hur mjölnaren prisade
flickorna? Det skall bli roligt att få bedöma, hurudan
smak den mannen har. Men här ha vi ju stugan, där
vi skola taga af till höger. Må det ske i en lycklig
stund!»
Den väg, på hvilken de nu inkommit, slingrade sig
uppför en långsluttande backe och omgafs på ömse
sidor af höga ekar och lindar. När de hunnit uppför
densamma, sågo de under sig vidsträckta ängar och
åkerfält, samt på en liten höjd midt emot framskymtande
mellan rika trädgrupper ett högt, hvitt hus.
»Där måste det vara», sade Sten med en
ofrivillig suck. »Jag vet icke, huru det är fatt med mig,
men jag känner mig verkligen tvehågsen eller nästan
litet blyg.»
»Du? Det är då också för första gången i din lefnad.
Du blyg? Ja, ungefär lika mycket som Hampus
Mörner, om hvilken du för mig omtalat så många besatta
historier.»
»Men om jag säger dig, att jag verkligen känner
mig besynnerlig till mods, måtte du väl tro mig»,
genmälte Sten med en halft misslynt ton. »Det är
någonting, som både drifver mig fram och som håller mig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
