Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Slotterölet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
110
färdiga att underkasta oss hvarje straff I behagen
pålägga oss till försonande af vår begångna svåra synd.»
Under denna lika långa, som artiga harang, hade
de båda flickorna haft tillfälle att återkomma från sin
förskräckelse, äfvensom att närmare betrakta den talande,
likasom hans följeslagare. Denna mönstring måtte hafva
utfallit till dessas förmån, ty den flickan, som vi nyss
sett sofvande med hufvudet på armen, svarade med ett
skalkaktigt leende: »Vore vi änglar, som min herre
tyckes vara nog artig att låtsa sig tro, skulle straffet ej
heller uteblifva, men som vi tyvärr endast äro ett par
ensamma stackars flickor, få vi väl skänka er det
förbarmande, hvarom ni anhållit, dock med det villkor,
att ni för undan det förfärliga oket där borta, som
drager ert ekipage, på det vi helbrägda måtte komma ut
härifrån.»
Sten skyndade sig att efterkomma den gifna
tillsägelsen och drog leende undan den stackars Hippos,
som nu helt snöpligen blifvit degraderad till ok.
De blomstrande flickorna trädde nu ut i allén, och
Sten närmade sig dem i det han åter presenterade sig
själf som artisten KlÖfverdahl och sin vän som
magistern och botanisten Selmer, hvilket också var hans
rätta namn. Min vän gör denna resa för sin
vetenskap, jag för min konst, och för att vara riktigt fria
hafva vi föredragit att göra den till fots samt gå dit
slumpen leder oss. Denna har också aldrig kunnat
vara mera gynnande än nu, då den förskaffat oss ett
så angenämt möte.»
Ett hastigt rullande af hjul hördes i detsamma
bakom dem, och då flickorna vände sina hufvuden,
utropade de på en gång med glädjestrålande ögon: »Vår
far, ack vår far!» samt skyndade mot honom, sedan
de gjort en lätt bugning för sina båda kavaljerer.
Magister Selmer fick nu tid att h viska sin vän i
örat: »Vet du, jag är redan allvarsamt bekajad af
kärlekens vånda, men säg mig först, hvilken du vill ha?»
»Den som satt.»
»Nå topp! Då vänder jag min håg till den som låg.»
»Gudomliga varelser, i sanning!» utropade Sten
och såg efter deras smidiga ilande gestalter med glo-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
