Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Slotterölet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
114
min kära gubbe! Hvad har du väl här att göra, när
jag håller på att laborera?»
»Jag vill pröfva punschen, begriper du, gumma
lilla», svarade patronen och tryckte en smällande kyss
på hennes läppar.
»Du kunde rätt gärna brygga den själf också, men
se det besväret har gunstig herrn lagt på mig, liksom
mycket annat», sade frun, hvilkens muntra Öga tydligen
tillkännagaf, att hon redan var fullt försonad.
»Jaha, mycket annat - det har du rätt i. Men
jag vet också bäst hvad du tål. I stället för att träta
på din stackars slaf, tycker jag emellertid, att du kunde
gå efter några glas, ty mig törstar svårliga, och härar
mig mäkta godt att vara.»
Den muntra frun skyndade ut, och snart därefter
inkom en kammarjungfru med trenne väldiga pokaler,
klotrunda i botten, och följaktligen af den egenskapen,
att man icke kunde sätta dem ifrån sig, sedan de en
gång voro lyftade från den silfverställning, hvari de
förvarades och hvilken patronen äfvenledes skyndade sig
att omsorgsfullt gömma undan.
»Min hustru vet nog, huru jag vill ha det, hon»,
sade patronen. »Det är nämligen en sed i mitt hus,
att hvar och en, som är där for första gången, skall
tömma en sådan här välkomstbägare utan att få
tillfälle att skolka. Jag hälsar eder således, mina herrar,
’höfviskt med horndryck’, för att tala med Tegnér.»
De båda vännerna gjorde honom besked, och
punschen, ehuru bryggd af ett fruntimmer, befanns lika
god, som portionen var rundligen tilltagen. Efter
återupprepade ansträngningar lyckades det dem ändtligen
att få se bottnen i pokalerna, hvarefter värden föreslog
dem att följa med ut på ängarna, där slotterfolket nu
som bäst höllo på med sitt muntra arbete. Aftonen
började redan nalkas, och en lindrig
sommarvindmedförde en angenäm svalka efter dagens kväfvande hetta.
Under tokroliga samtal uppnåddes ängen, där Sten
och hans vän hade tillfälle att se, med hvilken innerlig
tillfredsställelse den gode patronen hälsades af sina
talrika underhafvande. Hvaråt han gick, möttes han af
vänliga blickar och leenden, och han hade äfven ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
