Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Slotterölet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
. 117
»Det hörs nog, din papegoja! - hvar äro dropparna
jag begärde. Får jag dem ej genast,, så dör jag i alla
fall; ty jag är alldeles uppgifven efter mitt
Herkules-arbete.»
Den yngre systern, eller »den som låg», hade under
tiden skyndat att frambära en liten korg, som hon
vis-ligen medfört, innehållande saft, vatten och äfvenledes
en butelj af de så ifrigt begärda gula dropparna.
»Nå, du är ändå ett välartadt barn, som förbarmar
dig öfver din vanmäktige fader. Lägg dig här på knä,
så skall du få en kyss.»
»Och jag med, jag med!» ropade den äldre, som
knäföll vid patronens andra sida.
»Nej, pass, fadermörderska!» ropade patronen, som
dock fåfängt sökte att värja sig mot de fyra runda,
mjuka armar, som omslöto hans hals.
»Å, gubevares för att ha döttrar!» suckade
patronen, när den kärleksrika striden var slutad. »De kunna
alldeles förgöra en stackare. - Men kommen hit, mina
herrar, och tagen plats i det gröna. Sannerligen hafva
vi icke gjort oss förtjänta af de stimulantia, som
flickungarna hafva att förföra oss med. Slå i,
ge-schwindt!»
Glasen fylldes och kringbjödos, hvarvid dock
magistern betackade sig och anhöll i stället om saft och
vatten. Patronen gaf honom nu ett komiskt ögonkast,
slog sig för bröstet och utropade med mycken patos:
»Förblindade, unge man! De dyrbaraste gåfvor utösas
ofta af den lekande naturen under den mildaste himmel,
då de dödliga med bleknande kinder ej mäkta pryda
sina kinder med den purpur, som de lysande blommor
vid morgonstunden sprida. - Hvad säger jag? Vill
ni likna skördemännen på åkrarna i det rika Indien,
hvilka knappt i sina små glimmande jackor kunna
förliknas vid de violetta silfverax, som skördas af deras
agatliar. Nej, bort det, och vik hädan, du fresterska
med din saft och ditt vatten, vid hvars åsyn mitt inre
uppröresl Hvad säger jag? Jo, verkligen uppröres,
mina herrar. Gutår, sup mig till!»
Skrattande åt det putslustiga citatet ur Fredmans
epistlar, fogade sig magistern, föga motsträfvigt, efter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
