Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Slotterölet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
119
ordnadt och inbjudande, att patronens högljudda
uppmaningar till de talrika gästerna sannerligen voro
öfverflödiga. »Sköt er själfva! sköt er själfva och gör som
Jagi» - ropade denne ideligen, under det han i ena
handen svängde en silfverkanna och i den andra en
ofantlig smörgås, på hvilken han lagt en half, stekt
andunge. »Här ä’ ingen gemen/ här ä’ bara korpraler.
Smutta på ölet, flickor l Tag er en kläm, gossar, och
ät se’n, så att ni får krafter till dansen l Alla dagar
ä7 icke bakedagar, kom ihåg det l»
Sten och hans vän betraktade med stigande intresse
den brokiga mängden, hos hvilken synbarligen härskade
den lifligaste och mest oförställda glädje. »Så vill
äfven jag hädanefter hafva det på mina gods», hviskade
den förre i vännens öra - »ack, se blott, huru de
vackra systrarna blanda sig i hopen och sväfva
omkring såsom feer att uppmana och bjuda. Godheten
och välviljan göra dem ännu skönare! Huru glädjen
lyser ur deras ögon. Ack! jag tror minsann, att de
komma till oss!»
Så var äfven förhållandet. Den ena bar en stor
ölstånka af fint hvitskuradt enträd och den andra en
tjock fläskpannkaka på ett ofantligt tennfat.
»Vi få väl icke alldeles förgäta våra slotterkarlar,
h eller», skämtade den äldsta, som bar kannan, »så
oartiga de än nyss visat sig mot oss. Herrarna tyckas
glömma, att de äro på ett bondkalas, hvarest man utan
prut måste göra rättvisa åt Guds gåfvor och där inga
ursäkter hjälpa.»
Hon räckte nu fram kannan, ur hvilken Sten tog
en väldig klunk, hvarefter den yngre systern på en gaffel
presenterade honom en pannkaksskifva, som skulle varit
tillräcklig för en dalkarl. Då han liksom ryggade för
denna stort tilltagna portion, förklarade båda, ätt ingen
nåd gåfves, utan att, när de en gång uppträdt som
slotterkarlar, måste de äfven finna sig i de andras öde
och söka att äfven likna dem i uthållighet vid bordet.
»Men ni själfva, mina sköna räfserskor, handla ju
icke i öfverensstämmelse med denna lag», invände Sten.
»Vi?» genmälde Hebe med stånkan, »vi äro ju
efter er egen utsago änglar, och huru i Guds namn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
