Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Slotterölet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
130
vuden, bildade de den skönaste grupp, för hvars
åskådande Sten troligen skulle velat gifva mycket.
Småningom smögo de sig ännu närmare hvarandra, deras
läppar möttes i en sorglig kyss, och på en gång
ut-bröto båda i en flod af tårar. När dessas lopp efter
en stund saktat sig, hviskade ändtligen den äldre med
halfbruten, vemodig röst: »Ack, Berta, Berta, jag ser
nu, att du, liksom jag, varit nog oförståndig att
öfverlämna dig åt en känsla, som . . . som . . .»
»Jag kunde icke annat», snyftade denna med den
oskuldsfullaste naiveté och gömde sina glödande kinder
mot systerns barm.
»Och du har tillstått din kärlek?»
»Ack ja ... han talade så ömt... så mildt att...»
»Jag har ingenting att förebrå dig, älskade syster»,
sade Fanny och höjde sitt hufvud nästan stolt, »äfven
jag har i afton för mycket lyssnat till denne förunderlige
främling, och jag känner i djupet af mitt hjärta, att jag
aldrig kan älska någon annan än honom. Hänförd af hans
blickar och hans ord, lät jag en half bekännelse undslippa
mina läppar, och då - store Gud! då ... slog han sina
armar kring mig och utropade i nästan vild hänförelse:
’Min är du nu ... min inför Gud och människor. -
Du älskade! efter denna bekännelse, som gjort min
lefnads lycka, besvär jag dig endast att sätta full tro till
mig och till renheten af mina afsikter. Du skall återse
mig om fjorton dagar, och jag gör mig då nästan
förvissad om dina föräldrars bifall. Fordra inga vidare
upplysningar, kväf hvarje tvifvel, och fördölj till dess
för alla hvad jag här i den högtidligaste stund i mitt
lif yttrat till dig.’ Ljudet af våra yngre syskons rop,
som närmade sig, afbröt nu för aftonen allt vidare
samtal ... och ...»
»I morgon äro de borta ...» suckade den yngre.
»Men kunna vi, böra vi för våra goda föräldrar dölja
hvad som händt?»
»Hvarför ^oroa dem genom bekännelsen af vår
oförsiktighet?» suckade den andra, ganska diplomatiskt,
tillbaka. »Huru skulle vi äfven kunna betvifla
ädelheten och uppriktigheten af de känslor, dessa unge män
hysa för oss? Om kort tid skall ju dessutom allt af-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
