Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Slotterölet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
132
glada sinne gjorde all förställning omöjlig och hvilken
dessutom fattat verklig vänskap för de unge männen,
omfamnade dem trohjärtadt, medan hans försiktigare
äkta hälft med isande köld endast gjorde en sirlig
nig-ning. Svåraste profvet hade dock de vackra systrarna
att undergå, när deras respektive älskare framgingo mot
dem för att säga sitt yttersta farväl. Hoppet om snart
återseende i förening med deras jungfruliga stolthet
gjorde likväl, att de bestodo det manhaftigare, än man
i ty fatala omständigheter kunnat förmoda.
Visserligen efterträddes den hastigt uppstigande djupa
rodnaden på deras kinder af en lika hastig blekhet;
visserligen darrade deras små händer i Stens och Selmers,
men dessas afskedsblickar - det enda, hvarmed de nu
kunde uttrycka, hvad de hade på hjärtat - talade dock
så tydligt till dem örn mod, hopp och förtröstan, att
äfven deras egna hjärtan fylldes däraf. Endast de små
gräto öfverljudt, då de lyftes i våra resandes armar och
af dem höljdes med kyssar, af hvilka vi lämna osagdt,
om ej en del voro ämnade åt deras äldre syskon,
Då de resande ändtligen sutto i vagnen och
därifrån utbytt sina sista afskedshälsningar med den på
trappan stående familjen, tog Sten tömmarna ur
skjutsbondens hand och jagade af med en fart, som mera
anstod en hem- än bortilande älskare, men då han
hunnit midt utanför den minnesvärda löf salen, höll han
plötsligt in hästarna för några ögonblick, viftade ännu
en gång med hatten och fortsatte sedan vägen lika
ohejdadt som förut.
Denna lilla manöver undgick ingen och minst
systrarna, för hvilka den naturligtvis hade en djupare
betydelse.
»Se så, nu är det slut med den glädjen!» sade
patronen med en halfkväfd suck.
»Gud ske lof för det!» svarade frun med en
sidoblick på flickorna. »Vi kunna nu hoppas att åter få
lugn, ordning och arbete här i huset. Upp således på er
kammare, flickor, att göra nytta, och låten mig icke se, att
I vidare befatten er med poesi, botanik och annat otyg,
som de där munsjörerna förbryllat er med. Så länge jag
lefver, skall jag veta akta mig för dylika inkvarteringar.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
