- Project Runeberg -  Samlade berättelser / Fjärde delen /
175

(1900-1901) Author: Wilhelm von Braun With: Carl Schubert
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett slädparti

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

175

åtgick det en ganska rundlig tid, innan alla damerna
hunno att blifva vederbörligen påpälsade. Jag hade
emellertid intagit min plats i linjen, och därvid med
flit valt den eftersta för att kunna hafva så mycket
friare händer med min sköna okända. Det artiga
kommerserådet ville väl sätta sig häremot, men jag
påstod det vara ett antaget stockholmsbruk, att den,
som kommer sist, äfven åker sist, och ho kan sätta
sig upp mot stockholmsbruket?

Ändtligen efter en väntan, hvarunder en man med
bekvämlighet kunde hafva gjort tio af- och
påkläd-nader, kommo de sköna sölarinnorna uttrippande,
däribland äfven min fröken, åtföljd af sin gamle kusk,
åt hvilken min betjänt, som erhöll befallning att stanna
kvar, nu lämnade rum. Jag lyfte henne i slädan,
och mina lejonhudar sveptes på det omsorgsfullaste
kring hennes små fötter jämte öfriga behag. Själf satte
jag mig sedan vid hennes sida, i det jag leende sade:
»Då ni själf består er kusk, min fröken, torde min
åtgärd vara öfverflödig, och desto mera odelad tid få
vi att ägna åt konversationen, hvilken, efter allt
förutseende, lofvar att blifva högst intressant ...»

En djup suck var hennes enda svar, i det hon
vände hufvudet åt sidan.

En trumpetfanfar gaf nu tecken till affärd. Den
lycksalige brudgummen, i spetsen, satte sina otåliga
fålar i rörelse, gjorde en krok kring torget och, för
att nyttja Tegnérs ord:

»Genom storm en brokig sträcka

Far med bjällerklang förbi.

Och jag räknar glad hvar snäcka

Med en pälsklädd Venus i.

Drifvan knarrar, nordanvinden

På de sköna i sitt lopp

Nyper kinden ;

Se hvad rosor rinna opp!»

Snart befunno vi oss på isen, där

»Dagens ljus och nattens lågor
Gnistra emot snön med lust;
Sundets vågor
Sofva kring den frusna kust.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:40:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/braunber/4/0175.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free