Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En tjänstgörande major
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
275
rårna deras ofog. Följen mig till lägret, mina herrar,
och låten äldste kaptenen hemföra regementet, som har
rast till kl. sex i eftermiddag».
Med darrande knän följde öfversten och majorerna
den uppbragte generalen, som utan att. säga ett ord
med häftiga steg gick några alnar framför dem. De
båda herrarna, som nyss förut varit sådana öfversittare,
gingo nu nedslagna som skolpojkar, hvilka hafva att
vänta sig »våt stut», och de hade under vandringen
god tid att betänka, huruledes här i världen hvar och
en är herre öfver sin stackare, som ordspråket säger.
Då generalen hunnit paviljongen och inträdt i ett
därvarande sidorum, vände han sig tvärt till öfversten rned
denna fråga.
»Huru länge har herr öfversten varit rubbad till
sina sinnen?»
Den lille öfversten drog sig förundrad ett steg
tillbaka utan att kunna svara.
Generalen fortfor kallt: »Att öfversten är rubbad,
tarfvar inga bevis. Det sågs tydligen på den ursinniga
gåpåmarschen nyss. Kongl. maj:t kan omöjligt vara
belåten med en chef, som icke vet hvad han gör, och
jag får därför nu vänligen bedja herr öfversten att
genast skrifva sin afskedsansökan. Gör ej öfversten detta
godvilligt, så lofvar jag vid Gud, att jag skall begagna
allt mitt inflytande, och detta är, som öfversten vet,
icke ringa, för att förskaffa öfversten ett annat afsked
- på grått papper. Gör nu som öfversten behagar,
ty jag står vid mina ord.»
Liksom alla inkarnerade despoter var den lille
öfversten äfven lågsint. Han började därför ursäkta sig
och skylla tillgörandet af den olyckliga gåpåmarschen
helt och hållet på tjänstgörande majoren.
»Denna ursäkt», svarade generalen, med ett bittert
leende, »visar mera än allt annat, att ni, som jag n}^ss
sade, är rubbad, herr öfverste, ty eljes borde ni väl
hafva vetat, att en förman är ansvarig för sina
under-lydandes mått och steg, då han själf är närvarande.
Ni afböjde icke majorens vackra försök att plåga och
uppreta regementet, och därför skrifves felet helt och
hållet på er räkning. Ni har dessutom under flere år
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
