Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hjälp i nöden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
296
När vi upphunnit Lars Johans åkdon, som hållit
ofvanför backen, sade den unge bonden, skämtande:
»Här ska’ herrn få se på min lilla gumma, ä’ hon inte
rar, säj?»
»Er hustru?» frågade jag förundrad och
betraktade med förlåtlig nyfikenhet Siris blomstrande, nästan
barnsliga och högt rodnande ansikte.
»Jo, herrn kan vara så säker. Vi ha redan varit
gifta - säj, hur länge ä’ dä’ nu, Siri?»
»Kors, hur du kan fråga, Lars Johan!» svarade
den unga kvinnan, hvars fina och fylliga kinder härvid
blefvo ännu rödare.
»Hon vill inte tala om/et, märker jag», skämtade
Lars Johan, »Jag får då säja herrn, att hon varit ungmor
i hela fjorton dagarna, stackars liten.»
»Jag tycker, att ni se bra unga ut bägge två för
att vara gifta», sade jag.
»Ja, så tycker alltid herrefolk, som gifter sig, när
dä’ ä’ för sent! Icke så vi bönder, Gud ske lof l
Dessutom kunde jag varit gift för ett helt år se’n, om jag
velat; men Siri skulle läsa för prästen först, se dä’ va’
saken. Hon ä’ nu nära sjutton, och jag fyllda nitton
år, och dä’ går ihop, dä’.»
»Och jag är aderton, således står jag midt emellan
er», utropade jag.
»Dä’ ska’ vi falle bli två om», genmälde Lars
Johan skrattande, »men var nu så go’ och sätt er upp,
herre, och du, Siri, vill du sitta i mitt eller den unga
vackra herrn s knä?»
»Stygger!» hviskade Siri och höjde varnande sitt
finger, vid det hon drog de små rubinläpparna till ett
leende, sorn blottade en den jämnaste rad af små
pärl-hvita tänder. Aldrig hade jag sett ett friskare,
oskyldigare ansikte, och en målare skulle troligen i Siri hafva
funnit typen för en svensk bondflicka, hvars
okonstlade behag de dock så sällan förmå att rätt återgifva.
Lars Johan satte sig nu upp, och sedan han på
bekvämligaste sätt placerat Siri i sitt knä, bar det af
med en så ljungande fart, att han väl hade rätt, då
han sjöng sin ståtliga bruna trafvares lof. Under
vägen fick jag af Lars Johan veta, att han dagarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
