Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hvita frun
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
307
Sången tystnar nu . . . men, store Gud! nu
inträder åter min fångvaktare och plågoande, den förfärlige,
stumme negern och lämnar mig, knäfallande, den
utsöktaste blomsterbukett i en dyrbar silfvervas. Jag
skjuter blommorna med fasa från mig och upprepar
för hundrade gången min jämrande fråga: »Hvar är
jag?» Men alltid samma svar: han lägger fingrarna
på sin mun och går ut med nedsänkt hufvud . . . Jag
hade lust att förbanna honom . . . men hvarför honom?
Han är ju blott ett viljelöst redskap i en barbars
händer ...
Jag förmår icke skrifva vidare i afton. Mitt sinne
är därtill för mycket upprördt. Jag vill i stället bedja.
Du skall få fortsättning i morgon, om jag kan uthärda
till dess. Dock, som Rebecka i Walter Scotts Ivanhoe
vill jag söka att visa mina förföljare, att äfven kvinnan
äger mod, och att jag tusen gånger hellre vill störta
mig från tinnarna af detta fångtorn, än ... –O, att
äfven jag hade en behjärtad Ivanhoe, som ville kärnpa
för mig mot den grymme tempelriddaren! - Huru
skall allt detta slutas? må jag väl fråga med min
älsklingsförfattare, Eugene Sue, hvilken jag näst din
vänskap har att tacka för mitt lifs skönaste stunder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
