Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hvita frun
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
309
kvinnor. Af detta, tydligare än allt annat, bör ni kunna
döma, att det är en verklig vän och beskyddare, som
nu erbjuder er sin hjälp, och att icke något försåt
därunder kan ligga fördoldt . . . Vidare vågar jag dock
ej förklara mig, förrän äfven ni med några rader
behagar försäkra, att ni hyser fullkomligt förtroende till
mig och mina rena afsikter. Ni kan lita på negern,
som jag lyckats vinna på min sida. Han hör och
förstår allt hvad man säger honom, ehuru han genom
en barbarisk misshandling blifvit stum. Med brinnande
otålighet afvaktar jag ert svar, hvilket kommer att
bestämma mitt vidare handlingssätt.
Den onämnde.
Utan besinnande fattade jag pennan och nedskref
följande:
»Hvem ni än må vara, jag iror er ... måste tro
er. Att för låga af sikters befrämjande begagna sig af
en fången, grymt förorättad kvinnas nödställda
belägenhet, vore ett så oerhördt brott, att Gud icke har nog
blixtar att därmed krossa den förmätnes hufvud. Ännu
en gång: jag tror er ... men kom i håg, att den dolk
ni sändt mig äfven kan träffa en förrädares hjärta ...»
Jag hade knappt slutat, förrän negern inträdde,
bärande på en stor silfverbricka min frukost, enligt
vanligheten bestående af kaffe och en mängd kall mat
af den utsöktaste beskaffenhet, ehuru jag aldrig
förtärde någonting däraf, utan nöjde mig med skorpor
och vatten. Jag lämnade honom nu hastigt min lilla
biljett och frågade honom, när jag kunde hoppas att
erhålla svar. Han gick till bordstudsaren och pekade
på VI. Då jag nu drog en ring af mitt finger för att
skänka honom, gjorde han en hastig, nekande åtbörd
och försvann. Den redliga själen!
Dyraste Karolina l Jag kan då åter andas! Gud
har hört mina böner och sändt mig en räddare, just
då jag trodde mig förlorad. Nu, när det
förskräckligaste är förbi ... när hoppet åter börjat klarna . . . när
jag vet; att en hängifven, ehuru okänd vän, vakar
öfver mig. . . nu, jag tvekar ej att tillstå det ...
nästan gläder jag mig öfver, att jag råkat ut for ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
