Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kyrkparaden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
331
rade ut, hvarunder han vid förbigåendet gaf
drottningholmaren en puff och en triumferande blick.
Ett sakta, bifallande sorl gick genom soldathopen
och hundrade ögon sågo med uttryck af varm
tillgifvenhet på den unge, raske officern, som visade
vördnad och undseende för de gamle. Ack l äfven med en
tolfskilling kan man vinna kärlek. Näst pudelhunden
kan man svårligen finna någon trognare, tillgifnare
varelse än vår indelte soldat, om han rättvist behandlas.
För en god blick, ett vänligt ord vore han färdig att
springa i elden, och det är verkligen rörande att se de
bittra, oförställda tårar, som rinna utöfver många grofva,
solbrända kinder, då en gammal, älskad kapten tager
sista afskedet af sitt kompani. Under en lång följd
af år hafva soldaterna i honom lärt sig att se en fader,
de hafva rådfrågat honom under sina husliga
bekymmer, vändt sig till honom i sin glädje och alltid varit
säkra om tröst eller vidare uppmuntran, när de det
förtjänat. Beklagligen blir dock detta vackra samband
mellan befäl och trupp allt sällsyntare, ty vår . tid,
oaktadt sina stora förtjänster, har likväl det svåra felet
att vara kärlekslös. Det gamla, hjärtliga förtroendet
börjar att försvinna öfverallt, och hvad särskildt
arméen beträffar, kommer detta enligt min tanke
däraf, att vederbörande gått ifrån indelningsverkets idé och
i stället för att skapa ett befäl för roten envist söker
att bilda det för riksdagen eller salongen. Hvad frågar
i allmänhet en ung man, som svängt och ruinerat sig
i den stora världen, efter en rå, okunnig bondeoldat,
och hvad sympati kan denne i sin ordning hysa för
en herre, så »förskräckeligt fin!» De förstå icke
hvarandra; men fordom, då allt befäl bodde på sin torfva
midt ibland sina underlydande, var det annorlunda.
Hvad arméen vunnit i bildning har den förlorat i
moralisk kraft, och detta är beklagligt. Månne icke en
medelväg hade kunnat upptänkas? Visst söker man
nu att genom korporalskolor på fästningarna och
instruktionsbataljoner på Drottningholm äfven bilda
soldaten, men när ingen grund är lagd i ungdomen, hvad
kan man väl sedan bibringa en rå, trettio år gammal
bonde? Imellertid låter det sannerligen rätt löjligt, när
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
