Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den nye öfversten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
344
ingen vet längre hvad han vill; med ett ord; här råder
en fullkomlig villervalla.»
»Skönt, präktigt, gudomligt! Se, det tycker jag
om, att det blir lif i spelet! Goddagarna äro förbi.
De förut öfverdådiga kompanicheferna begära nu i
underdånighet afsked, som beviljas dem i nåder, och
vi blifva nådigst utnämnda till deras efterträdare. Lefve
alla nya kvastar! Vår tur kommer väl också, men då
vi äro pensionsmässiga, märk det! - Men vi prata
här och glömma, att det är hög tid att ikläda sig
tvångtröjan. Toaletten skall min själ icke bli lång,
ty i motsatt fall skulle alla persedlarna flyta bort.»
»Den nya öfversten lär hafva önskat att få se
kåren gentil.»
»Har han önskat det? Ack, den älskvärde!» och
härvid skildes de båda vännerna samt gingo hvar
och en till sitt tält, där de våta kappsäckarna
uppackades, de våta kläderna framtogos och pådrogos på de
våta kropparna, under det ett fint, tätt regn
oupphörligen duggade genom den glesa tältduken.
Klockan tre ljöd officersappellen, dof som en
aflägsen åska, från öfverstelöjtnantens tält, hvarest kåren
skulle samlas för att sedan uppvakta den nya
öfversten. Åldriga kaptener och späda underlöjtnanter, alla
skyndade med andan i halsen ditåt, sorgfälligt
undvikande de djupa pussar, som lätt formerat sig på den
slippriga lerbottnen. Den gamle gråhårige
öfverstelöjtnanten, eljes så jämn och vänlig, stod nu i
tältluckan med ett ansikte, däri all världens syra i hast
tycktes hafva koncentrerat sig och hälsade knappt på
de ankommande, sorn hopade sig därutanför, och för
hvilka han i desperation stängde ingången.
»Ä’ vi alla här än?» röt han med en stämma, på
hvilken man kunde höra, att berserkaraseriet var i
annalkande.
En liten klotrund, inställsam kapten med klipska
ögon såg sig spejande omkring och sade sedan, med
en så djup bugning hans korpus ville tillåta: »Jag
saknar regementspastorn.»
»Jag ger prästen fan!» skrek öfverstelöjtnanten.
»Saknas någon officer?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
