Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En syn i paradiset
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
358
Redan vid fyratiden morgonen därpå var jag uppe
för att borsta min gamla luggslitna svarta frack, och
på slaget fem inträdde jag i biskopens rum. Han satt
då och skref, men uppsteg genast och hälsade mig på
det vänligaste. Därefter införde han mig i ett förmak,
där han bad mig taga plats bredvid sig på soffan.
»Det fägnar mig att se er», sade han leende, »jag
har med nöje läst åtskilligt af hvad ni skrifvit; men
visst har ni bra mycket med flickorna och deras små
hemligheter att syssla. . . Nå, nå, fast jag, gudbevars,
är biskop, så tager jag icke det där så noga, men akta
er bara för Franzén: det är en fan till att vara finkänslig
af sig, och att han är ond på er, det kan jag berätta.
Hvad gör det i alla fall? Unga skalder offra gärna på
sinnlighetens altare, och äro de nu knektar på köpet, så
faller det sig så mycket naturligare.
»Ni ligger här för att dricka brunn, har jag
hört», fortfor han därefter, »Hvad dricker ni för
slags vatten?»
»Gar Is bad er.»
»För all del låt genast bli det, om ni vill komma
undan med lifvet. Tro mig, jag talar af erfarenhet;
ty för några år sedan narrade de fördömda läkarna mig
att besöka själfva Carlsbad. Nå väl, jag kom dit och
drack i början, så att det stod härliga till. Mina
vådor och ben, som förut voro skäligen klena, började
ett, tu, tre, att rundas och blifva fylliga till den grad,
att de till och med ådrogo sig damernas
uppmärksamhet, och jag var icke litet stursk däröfver, jag, må ni
tro. Men denna min glädje blef icke lång, ty snart
. upplystes, att det var vattusot, som hade förskönat mig
och gjort mig saftig som en melon. Den, som nu sade
Carlsbad och dess fördärfliga vatten god dag, var jag.
Jag begaf mig hem igen, ty jag ville för ingen del, att
mina ben skulle hvila i det odrägliga Tyskland.»
»Så, att herr biskopen icke tycker om Tyskland?»
frågade jag.
»Tyskland!» utropade han, och hans genialiska
anletsdrag lifvades, hans öga gnistrade. »Tyskland! Nej,
om man kan blifva utledsen vid något, så är det vid
Tyskland.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
