Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kyssen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
366
Atterbom och Dahlgren äro de bland våra skalder,
som nöjaktigast besvarat den kinkiga frågan, hvad en
kyss egentligen är, ehuru äfven de visserligen äro långt
ifrån att hafva gjort det med tillräcklig klarhet. Den
förre låter en älskarinna svara på älskarens spörsmål:
När bröst mot bröst i varma vågor bäfva,
Hvi mötas läpparna så gärna då?
sålunda: v
När själ till själ på gästbesök vill sväfva,
De mellan sig den purpurbryggaii slå.
Den senare säger: när själarna en stund med
förtjusning betraktat hvarandra genom ögonens fönster,
stiga de ned på läpparnas altan för att ömt omfamna
hvarandra.
Här menas naturligtvis endast kärlekens kyss (»ty
om andra är ingen fråga»). En pant-, fadder- eller
ceremonikyss är såsom ättika, med eller utan galla, en
vördnadskyss är såsom vatten, en vänskaps dito som
mjölk; men en kärlekskyss, o den, den är långt för
mer än det sötaste vin i de kostligaste käril! - Det
är gudarnas nektar. Sela!
Och sedan vi nu en gång kommit på kapitlet om
kyssar, kunna vi icke då lyssna på ett par unga flickor,
som samtala i just samma ämne, medan de slagit sig
ned i gröngräset en vacker sommarmorgon.
Båda äro sköna; men på den enas blott till
hälften utbildade, ehuru tjusande, former kan man se, att
hon ännu knappast hunnit till gränsen af
jungfruåldern, som är så härlig, nota bene, om den blir af kort
varaktighet. Hennes blomstrande ansikte förråder en
sprittande liflighet, och de stora, nötbruna ögonen stråla
af munterhet och ungdomsglädje. Den andra, två eller
tre år äldre, äger en skönhet af alldeles motsatt
beskaffenhet. Kinderna, ehuru fylliga, hafva den skära
färg, som man varseblifver på rosens sista blad;
ögonen äro smäktande och draget kring munnen
melankoliskt, nästan sorgset.
Ett par småfåglar, som nyss förut och tätt invid
dem smekt och kysst hvarandra, hade gifvit den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
