Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Till allmänheten. Ur »Sju Sofvare, Poetisk Kalender». Stockholm 1853
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
379
Men ödet hade en gång fällt sitt utslag och saken kunde
ej vidare ändras. Jag repade mig således småningom,
och, liksom Zacharias i skriften, återfick jag min
stämma samt utropade: »Sju Sofvare skall varda hans
namn!»
Och allvarsamt sagdt, hvarför kan icke Sju
Sofvare vara ett namn, lika godt som något annat - ja,
till och med så godt som Sju? Och att för öfrigt en
poet kallar sina snillefoster Sofvare, bevisar ju höjden
af anspråkslöshet? Sjutalet är dessutom ett högst
märkligt tal: Sju voro Greklands vise; sju de feta och
precis lika många de magra nöten; sju äro påfvens
sakrament; sju dödssynderna och sju veckans dagar
eller nätter, under hvilka de bedrifvas; sju voro
plågorna, som kommo öfver Egypti land; sju äro »karlavagnens stjärnor»; sju voro Karl XII:s drabanter; »högst
nio», minst sju äro äfven sjustjärnorna, sju år varade
sjuåriga kriget; sju resor kan den rättfärdige falla, bara
han står upp igen; sju voro världens underverk, och
ändtligen har jag efter sju sorger fulländat denna bok,
hvilken herrar recensenter gärna tillåtas att anse för
den åttonde.
Farväl!
Eriksdal, Sjusofvaredagen 1853.
Författaren
Ur »Sju Sofvare, Poetisk Kalender»,
Stockholm 1853.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
