Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lefnadsteckning, af O. P. Sturzen-Becker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
erbjuder det ringaste märkvärdigt; de 14 år, som åter ligga
mellan hans afgång från krigstjänsten och hans afgång från detta
jordelif, erbjuda, uppriktigt sagdt, icke synnerligt rikare ämne.
En och annan brunns- eller badresa, en och annan kortare
utflykt till främmande land, för öfrigt den ena dagen, det
ena året det andra likt som tvänne bär! Litet trakasserier
under tjänstetiden, litet finansbekymmer då och då under den
senare perioden, då han endast lefde som fri litteratör, – hvem
kan ej allt detta utantill, och hvarför just här
»infandum renovare dolorem?»
Det är, när allt kommer omkring, icke vid löjtnantens
enskilda lefnad, vi här hafva att uppehålla oss, knappast ens
vid skaldens. Vi hafva här i stället framför oss en poetisk
karaktär och vi hafva skaldeverk, i hvilka denna karaktär
lagt sig tämligen öppen för våra blickar; låt oss i dessa se
hvem W. v. Braun var och låt oss där studera hans andes lif!
Redan under sin studietid på Karlberg, – där samtidigt
Ridderstad, Albano-Adlersparre, m. fl. mer och mindre lofvande
och i en senare epok mer och mindre ryktbarvordna unga
poeter slogo sina första slag på lyran, – hade Braun börjat
med hvad han själf kallar sin »versfabrik», samt infört
åtskilliga poetiska försök i en af några kadetter uppsatt
manuskript-tidning, kallad »Föreningen». Sedan han, som
välbeställd löjtnant, fått tillräcklig tid till öfvers, fortfor han
oförtrutet med att idka diktkonsten, dock mest för sitt eget
»privata nöje» och endast då och då för ro skull skickande
en eller annan stump till någon af dagens tidningar. För att
uppträda som författare »ex professo», litteratör på fullt
allvar, drog han sig länge tveksam tillbaka, och hans första
Samling »Dikter» utkom först år 1837.
De skulle hafva utkommit förr eller senare i hvad fall
som helst, ty det är af många förenade fakta alldeles gifvet,
att Braun icke i längden skulle kunnat motarbeta sitt
naturliga kall. Han hade poesiens ådra medfödd efter sin mor,
hvilken åter ärft en snillets fläkt och smak för vitterhet efter
sin fader, som i många afseenden var en ganska ovanlig
grosshandlare och en man med intresse för mycket annat än endast
kassaboken. Att dikta hade tidigt för W. v. Braun
förvandlats från blott och bart ett tidsfördrif till ett verkligt behof,
emedan hans lynne, som från barndomen varit slutet och
»besynnerligt», samt på grund af inbillade eller verkliga
vidrigheter snart erhöll en riktning åt bitterhet och nästan
människoskygghet, icke fann någon annan utväg en just denna,
för att liksom hämta luft och blifva friskt igen. Som så ofta
händer, slog härvid hypokondrien snart öfver i sin motsats,
men under allt detta låg redan humoristen, den verkliga
humoristen, embryoniskt i hans skaldenatur.
Hvad som i det längsta höll den unga skalden tillbaka
från det afgörande steget att uppträda som täflare på den
litterära arenan, var visserligen till stor del hans nyss antydda
naturliga tillbakadragenhet och blygsamhet, – det skall låta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
