Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dikter af skämtsamt slag. I. Lyriska af blandade arter - Fantasi på sjuksängen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hvad dessa bilder dock äro fadda!
Mig, arme, tyckes den lik en padda;
Ty som ett skottår är dagen lång,
Och när han somnat till slut en gång,
Då kommer natten, du milde fader!
Så trög som trenne olympiader.
O, fick jag köra Solgudens vagn,
Då skulle hästarne göra gagn!
Och fick jag Luna vikariera,
Med stormsteg skulle jag då marschera! – –
Snart bara skuggan jag ligger här,
Eldgaffeln mot mig en domprost är;
Ty kommer handen refbenen nära,
Så kan hon sig mot de hvassa skära.
Min näsa blifvit så tunn, att man
Bekvämligt genom den läsa kan,
Och rygg och mage nu helt behändigt
Väl kunna kyssa hvar an invändigt.
Hvar sena blifvit ett tunt gelée,
En smaklig föda för maskarne! –
Jag fåfängt sökt och jag fåfängt letat,
Jag kan ej finna hvar vaden setat;
Dock knäna vunnit i växt därpå,
De nu som dufslag på stänger stå. –
Men tar jag spegeln att mig betrakta,
Då får jag rysa och bedja sakta;
Så högt kindknotorna skjutit opp,
Att man kan hisna från deras topp;
All världens ordning vi härvid röja,
Att »på ruiner sig allt skall höja». –
Om kinden fordom har ägt en ros,
Den, på min ära, är nu sin kos,
Och fanns det eld i mitt stackars öga,
Har den sitt urhem sökt opp, – det höga.
Med mumien ville jag byta färg,
Och hvarför ej med det samma märg?
Ty rimmet fordrar sin rätt omsider,
Och skall den fordra i alla tider. – –
Men min omgifning är värst af allt,
Ja, värre nästan än min gestalt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
