Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dikter af skämtsamt slag. I. Lyriska af blandade arter - Sång till fullmånen - Till mina mustascher
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Alla supbröder förmörka jag skulle,
Likasom du gör med soln.
Ha! när de lågo där slagne och fulle,
Sutte jag kapprak på stoln.
Näsvisa lymlar ej då skulle peka
Uppå min näsa, som nu.
Hvilken som såge på kinden, den bleka,
Tänkte då: »Nykter är du!»
Mången rödbrusig kokett, som med vånda
Dricker sin ättika, fy!
Skulle med kyssar till räkning mig stånda,
Endast hon finge min hy.
Ända på visan! Till västliga krogen
Skyndar min gynnare sig.
Litet af pannan blott syns bakom skogen,
Afsked den nickar åt mig.
Redan så tidigt? God natt! jag beklagar!
Glöm ej din jordiska vän!
Dock, har ej fara! om trettio dagar
Råk’s vi väl – fulla igen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
