Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dikter af skämtsamt slag. I. Lyriska af blandade arter - Vår-tankar - Företrädet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
En sådan brinnande, öm herdinna
Man i Schlaraffenland knappt kan finna.
Hon ångrar hårdheten mot sin vän
Och aflas jämt att godtgöra den.
Så hat som kärlek hon öfverdrifver,
Och för medgörlig hon nästan blifver;
Ty hvarje fägring ger hon till pris
Och tager af sig sin snö-chemise.
Helt fritt får älskarn på allting blicka,
Tills fram mot sommarn, då löfven spricka,
Och hon sig höljer på samma vis,
Som fordom Eva i paradis.
Hon vill så innerligt grön sig göra,
Till dårskap vill hon sin vän förföra;
Hon så af kärleken blifvit varm,
Att dimmor stiga från hennes barm,
Och tårekällan, som låg i bojor,
Kan nu fördränka båd’ slott och kojor;
Ty lös hon släpper hvar enda ström
För att bevisa, det hon är öm.
Det är så ljuft att af ömhet gråta
Och sträcka famnen mot vännen såta.
Hvad du är lycklig, du dagens drott.
Som en så makalös maka fått!
Hon öfverträffar »Idyllens sköna,
Som gå och sucka uti det gröna»,
Hon har ej måtta, hon vet ej gräns;
Den största dårskap är kärlekens!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
