Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dikter af skämtsamt slag. I. Lyriska af blandade arter - Min plånbok
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Blott pengar, blott pengar hå talan;
Ty så är all världenes sätt,
Och pengar utgöra den skalan,
På hvilken ens värde blir mätt.
Man frågar ej: »Tjänar han kungen
Med nit och med trohet också?»
Nej, så: »Har han guld uti pungen,
Och kan ett kalas han bestå?»
Den rike har ära och heder,
Om äfven han stulit hvart grand.
Små tjufvar till galgen man leder,
De stora få titlar och band.
För den skull man aldrig bör snatta,
Om man vill ta äran i famn,
Nej, man millioner bör fatta, –
Då först man sig bygger ett namn.
Hvart brott uti glömskan kan myllas,
Som vore det platt ingenting;
Det svartaste uppsåt förgyllas; –
Hvad guld är ett kosteligt ting!
Dess klang, den är äfven så härlig,
Att samvetet lyss och hör på.
Nej, knäfveln må mer vara ärlig, –
Jag ock vill anseende få.
Det börjar bli gängse, bli nordiskt,
Att sälja hvad ädlast man har
I världen, båd’ himmelskt och jordiskt.
Den handeln dock föder sin karl.
Jag gåtan af lifvet begriper:
»Stjäl pengar, – men akta din hals!
Åt fanders med alla principer!
Bäst är det att ha – inga alls.»
Så utgöt sig bittert min galla,
I det jag min plånbok besåg
Och granskade gömmorna alla,
Fast ej där en tolfskilling låg;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
