Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dikter af skämtsamt slag. I. Lyriska af blandade arter - Barns-ölet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men ryket ju säger så mycket, och sladder
Och stamträd jag aldrig på hjärtat har lagt.
Nog – telningen föddes. Jag bjöds att som fadder
Bevista hans slutliga döpelse-akt.
»En välskapad son» på förgyllda biljetten
Det just med vanskapliga bokstäfver stod.
Han darrat på handen af glädje, att ätten
Ej slocknat totalt! – Hvad Försynen är god.
När dagen var inne, begaf jag mig äfven,
Högtidligen utstyrd, till tillbörlig ort,
Och bar de små sötaste verser i näfven,
Som artigt jag hade för tillfället gjort.
Så trädde jag in. »Se, där kommer poeten
Och bär sitt odödliga opus i hand!»
Utropade jublande högt menigheten,
Och stolt som en kung jag dem trädde ibland.
Till värden i huset jag gick att orera,
Lyckönskade honom, som nu hette far.
Han tackade, liksom han börjat fundera,
Om fader allenast till namnet han var.
Jag såg mig omkring för att utleta klaven
Till språket, som glänste i gästernas blick.
Helt säkert därunder en hund var begrafven,
Det kunde jag spå af det sällsamma skick.
Jag grubblade, så att i hjärnan det värkte,
Dock fåfängt; ty städse min fattning var trög.
Men värden smög bort, och jag tydligt förmärkte,
Att ryggen han krökte, fast dörren var hög.
Strax följde jag honom in till vår värdinna.
I fruarnas ring som en pärla hon satt,
Men tycktes sig ej vid infattningen finna;
Måhända däraf, att hon kände sig matt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
