Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dikter af skämtsamt slag. I. Lyriska af blandade arter - Slädpartiet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det hviner kall en nordanvind,
Som hvarje ros förhärjar,
Men rosorna på Hilmas kind
Blott dubbelt skönt han färgar,
Och som ett körsbär, frisk och röd,
Framsväller, trotsigt, läppens glöd.
Jag bäddar in med omsorg hvad
Jag kärast har i världen.
Min goda ängel sitter glad,
Och lycklig blifver färden.
Nu gifves tecknet, – hej och hopp!
Fördubbla nu ditt snabba lopp!
Och lustigt flyger tåget fram,
Och det begynner snöga,
Och hastigt skymtar trädens stam
För Hilmas sköna öga.
Jag ser ej hur och hvart jag far,
För henne endast syn jag har.
Och hennes anda, mild och varm,
Mitt hjärtas eld föröker;
Men häller slädan, – med sin arm
Hon, rädd, min egen söker,
Och lutar, blek af farans hot,
Sitt lilla hufvud däremot.
När Amor något rufvar på,
Ej varsamhet dock hjälper;
Och bäst hon lutar så och så,
På sida slädan stjälper.
I drifvan – sällhet utan namn! –
Den sköna ligger i min famn.
Var drifvan kall, så var han het,
Den ljufva kyss som brände.
Hur det gick till, jag icke vet;
Det bara sig så hände.
I hastigheten mycket sker,
Och ingen vet hvar man slår ner.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
